Katastrofsjuk

Givetvis ska man passa på att bli sjuk såhär inför studande tentaperiod. Ganska typiskt, speciellt med tanke på att exakt samma sak hände inför förra tentaperioden vilket medförde att jag missade min tenta där.

Det jag irriterar mig på mest, förutom att ha ont i halsen, är att jag inte kan träna. För någon som gymmar 4 dagar i veckan så är avbräcket från träningen något som gör mig ledsen. Det enda positiva i allt negativt är att jag enklare kommer lyckas hålla min deffdiet när jag nu är sjuk, är alltid väldigt osugen på mat i sjukdomstider.

För att inte göra inlägget helt värdelöst, bjuder jag på en av mina favoritlänkar med Warren Buffet. Warren Buffet MBA talk, finns i flera delar (kommer inte ihåg hur många), men jag måste ha sett klippen minst fem gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=DfuXKpMFUjc

Mvh David

Investeringars enkla regler

Det finns två regler gällande investeringar, vilka ifall de efterlevs kommer att göra mången man rik. Reglerna är som följer...

"Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule number one."

Världens genom tiderna mest framstående investerare, Warren Buffet, är upphovskällan till dessa visdomsord, och faktum är att dessa ledord alltid kommer att vara aktuella för investerare. Givet att man lyckas följa båda regler, kommer du som investerare att ha mycket på fötterna för att kunna uppnå mer än tillfredsställande avkastning över en lång tidshorisont.

För att lyckas med ovanstående, krävs det framför allt i mina ögon en enorm disciplin att ständigt låta de investeringar man gör, baseras på variablerna värde och pris, där pris är vad du betalar för det värde du får. Priset styrs av marknaden, värdet styrs av kvaliteten på det underliggande företaget du köper. Hög kvalitet är alltid värt en premie, och riktigt låg kvalitet är nästan under inga omständigheter något du som investerare ska försöka ge dig in i.

Aktiemarknaden som sådan möjliggör för människan att delta i några av sina favoritsysselsättningar: spå i kaffesump, leka Gud och cementera en övertro på den egna förmågan, för att nämna några. Detta är något jag kommer att fortsatt skriva om här på bloggen. Det jag i huvudsak tänker ta upp nu däremot, är att marknaden som sådan även möjliggör för "vanliga" människor att investera "riskkapital" i företag som av olika anledning behöver finansiering på börsen. Att man som privatperson deltar med egna pengar, för att få en andel i ett företag, är själva grunden till hur aktiemarknaden fungerar.

Företag som söker finansiering kan alltså söka denna finansiering på aktiemarknaden, genom att trycka upp nya aktier och notera sig själva. Skräckexemplen är många på de företag som sökt väldigt omfattande finansiering via aktiemarknaden utan att någonsin gett någonting tillbaka till sina ägare, och dessa förhoppningsbolag har ofta flera saker gemensamt. Bland dessa varningstecken, kan nämnas:

• De verkar ofta inom en genre som är "nymodig"/modern (ex.v. forskning eller ny teknik).
• De har aldrig producerat vinstpengar.
• De har en tvivelaktig ledning som hellre snackar visioner än siffror.

Typexemplet på ett sådant företag är Morphic, ett totalt ofokuserat "cleantech"-"bolag" (jag sätter citationstecken om 'cleantech' då jag anser att företaget mer verkar vilja ge sken av att vara cleantech än att faktiskt vara det, och även runt 'bolag' då jag mer tycker att företaget är ett pyramidspel än en riktig bolagsverksamhet). Bolaget har under de senaste åren hunnit med att snacka sig mycket varma om framtiden, och om hur de kommer att förändra världen med sin teknologi och sitt miljötänk. De har även hunnit med något tiotal nyemissioner (antalet är egentligen oväsentligt, omfattningen är det intressanta), men har inte för den sakens skull lyckats producera någonting av det de har lovat. Företag av denna typ är förenat med stora risker av permanent förlust av kapital för dig som investerare, och ifall vi går tillbaka till de två investeringsreglerna, kan vi då påminna oss själva om att vi skall hålla oss borta från denna typ av sanslösa spekulationer.

Aningen brist på fokus i detta mitt inlägg, jag hoppas att det klarar sig i vilket fall.

Mvh David

The Snowball

Efter ett mindre missöde blev min Snowball-bok försenad, jag fick den dock lyckligtvis på julafton.

Boken handlar om världens rikaste man, Warren Buffet, och är en biografi som på ett omfattande sätt och i mestadels kronologisk ordning går igenom Buffets liv från liten pojk till stor pojk med mycket pengar.

Jag var redan fascinerad av Buffet, så oavsett vad boken hade gett mig hade jag förmodligen varit nöjd så länge jag blivit mer insatt i Buffets liv, men faktum är att boken är väldigt välskriven och omfattande. Boken rekomenderas mycket varmt, precis som allt annat man kan komma över i Buffet-väg.

Mvh David

Mycket semester

Drar mig i skrivandes stund iväg till västkusten för ytterligare en liten minisemester. Min skola börjar snart igen, även om jag inte känner mig alltför taggad. Dessutom sitter jag lite mellan två stolar i och med att Bolognasystemet har införts och jag är lite osäker på hur jag ska konvertera poängen. Hursomhelst, allt löser sig, och i värsta fall får jag gå och bli dekadent på heltid (alternativt tura in mig på läkarlinjen).

Hem på .. Fredag tror jag. Ett lästips tills dess kan vara att kolla in http://www.berkshirehathaway.com/letters/letters.html

Jag har lärt mig mycket genom att läsa de där, gång på gång. Humorn och intelligensen i breven gör att man stundtals blir omtumlad, för Buffet är såväl generös samt genialisk.

Mvh David

Träff med bloggläsare!

Blev kontaktad av en bloggläsare som hade uppskattat bloggen, och träffade honom idag inne i stan för ett snack gällande just investeringar och dylikt. Han sa att han uppskattade mötet väldigt mycket, och att det hade varit lärorikt. Som en schysst geste erbjöd grabben att köpa mig mitt té, vilket var välkommet då jag har varit lite dålig på att hålla koll på kontokortet på sistone.

Jag känner själv att jag har utvecklats enormt mycket det senaste året vad gäller just aktiefilosofi och investeringsfilosofi. Det som slår mig, är att det går att följa en skola/teori/bok och sedan förvänta sig riktigt bra resultat, utan att det handlar om att sammanväva och sammanlänka flertalet olika filosofier för att på så sätt undvika nybörjarmisstag och att istället kunna skapa sig själv riktigt bra förutsättningar för bra avkastning.

Att The Intelligent Investor är den bästa bok jag har läst, har jag sagt flera gånger innan, men ändock kan den vara skadande eller i vilket fall inte så hjälpande, ifall den inte läses i sammanhang med andra böcker samt att det som sägs i boken ständigt tänks över kritiskt. Warren Buffet själv har utvecklat sin investeringsfilosofi oerhört från det att Graham publicerade sina enorma verk, vilket inte är mer än naturligt - för trots att Grahams skrift är tidlös, så var han i mångt och mycket först med de tankar han hade. Inte speciellt konstigt att inte allt klaffar direkt. En sådan issue där Graham har haft mindre rätt, är synen på bolag som binder mycket pengar i maskiner och liknande. Då Graham gillade företag med stora reella innestående värden av olika slag, så har Buffet en mycket skeptiskare hållning, på grund av att det i en värld av inflation kommer krävas stora återinvesteringar relativt intjäningsförmågan för att behålla sin nuvarande intjäningsförmåga.

Nog om detta, nu ska jag sova.

Mvh David

Återköp av egna aktier

Av alla sätt som ett företag direkt kan agera värdeskapande för sina aktieägare, så torde detta vara ett av de absolut bästa sätten - och i mina ögon långt bättre än att företaget delar ut beskattningsbara utdelningar. Jag är båda förundrad och besviken över att de flesta riktigt bra företag vid möjlighet väljer att ha en hög utdelning, istället för att använda sig av återköp (eller en riktigt giftig kombination med utdelning samt återköp).

När ett företag köper tillbaka egna aktier, visar det på flertalet goda sidor samt tendenser. Bland annat dessa:

• Företaget visar att de bedömer sin egen aktie som undervärderad, och utnyttjar därmed en bra möjlighet att investera till hög return on investment i något de känner till.
• Företaget flyttar fram alla kvarvarande aktieägares ägarpositioner inom företaget.
• Företaget skiftar över pengar till aktieägarna skattefritt, vilket innebär att en större avkastning ges p.g.a. minskad skatteeffekt.
  

Det är framförallt den sista punkten jag, som enskild investerare, är intresserad av då jag ser den som långsiktigt uthållig. Berkshire Hathaway, Warren Buffets investeringsbolag, har gjort sig kända för att endast en gång med Buffet som huvudägare delat ut en utdelning (något som Buffet senare har talat om som ett misstag). På detta sätt har Buffet låtit sina investerare ta del av fortsatt kumulativ värdeökning, utan att aktieägarna i Berkshire Hathaway tvingats till utdelningsskatt innan de kunnat återinvestera sina utdelningar. (Warren Buffet har förvisso inte köpt tillbaka egna aktier, men han har vid flera tillfällen påtalat detta som en rimlig möjlighet, och ifall aktien skulle handlas till under book value - som i början av 1980-talet, är det mer sannolikt än inte att Buffet använder delar av sin enorma krigskassa till detta ändamål.

För mig som aktieägare, spelar det ingen roll på vilket sätt jag tjänar pengar. Mitt mål är att tjäna så mycket som möjligt. Ifall jag som aktieägare väljer att ha pengarna i ett företag som lämnar en utdelning på 5% per år, eller i ett företag köper tillbaka 5% av de utestående aktierna varje år varpå jag årligen säljer 5% av mina egna aktier, spelar absolut ingen roll - skillnaden uppkommer först när jag (som bör vara fallet) anser att min grundinvestering fortfarande är så intressant att jag skulle vilja återinvestera utdelningspengarna. Min ägarandel kommer att öka mer, ifall ett företag endast köper tillbaka sina egna aktier, än om jag kommer behöva öka min ägarandel genom att köpa nya aktier via utdelningsbeskattade pengar.

Några korta observerande ord när det är olämpligt för företag att återköpa egna aktier (och även ge utdelningar), när företaget är värderat till väldigt höga vinstmultiplar och/eller till långt över sitt eget book value. Ifall investeringar kan göras internt inom rörelsen till en högre ROI än genom återköp, så är ju naturligtvis detta att föredra. Dessutom är det olyckligt när ett företag försakar den egna verksamheten och inte investerar så mycket pengar som behövs för att hålla uppe utvecklingsgraden inom verksamheten för att generera den långsiktiga stabila intjäningsförmågan, för att istället återköpa aktier - ett exempel på när återköp av egna aktier kan ha gått för långt är exempelvis AstraZeneca, där avsaknaden av produkter i pipeline de kommande åren gör sig allt mer påmind (vilket kanske är ett resultat av för lite spenderade pengar på forskning). Allt annat lika, så kvarstår dock faktumet att återköpare kommer att generera bättre avkastning till sina aktieägare än vad utdelare kommer att göra, på sikt.

Så till alla högutdelare hade jag velat säga: sluta med dem och köp tillbaka egna aktier istället, och låt mig som investerare välja ifall jag vill plocka ut och beskatta mina pengar eller inte!

Mvh David

Hur vet du att du gjort rätt?

En fråga som jag ofta får, är hur jag vet ifall jag gjort rätt eller fel vid ett investeringsbeslut, och vad som därmed sorterar ut min synvinkel på ett sätt som gör den korrekt gentemot vad den allmäna synvinkeln (alltså dagsvärderingen) av ett bolag.

Svaret är mycket enkelt.

Det är omöjligt att veta ifall jag har rätt eller fel.

Grundprincipen är dock, att ifall jag gör mer rätt än de jag tävlar mot (aktiemarknaden i övrigt), så kommer detta att generera mig en meravkastning. Jag kommer, precis som alla andra, att fatta fel beslut från tid till tid, men jag arbetar ständigt med utgångspunkten att eliminera misstag. Ett mycket talande och viktigt citat från Warren Buffet säger följande:

"You’re neither right nor wrong because other people agree with you. You’re right because your facts are right and your reasoning is right—and that’s the only thing that makes you right. And if your facts and reasoning are right, you don’t have to worry about anybody else."

Det ligger, som vanligt, väldigt mycket i vad han säger. Ifall jag gör min läxa bättre än genomsnittsinvesteraren på börsen, och applicerar detta på mina investeringar, så kommer detta ge en överavkastning på sikt.

Det är inte alltid nödvändigt att spendera timmar i årsredovisningar för att på så vis få en alltmer underbyggd uppfattning om ett företags egentliga värde, och att sedan applicera detta för att tjäna pengar. Stundtals kommer tio minuters arbete och 10 års väntan att generera riktigt stora pengar till investerare - men i grund och botten, är det aldrig fel att vara välpåläst inom sitt ämne.

Mvh David

Företagsvärdering, Parameter 2. Begreppen Owner Earnings

Dags för den andra parametern/analysmodellen jag använder vid företagsvärdering. Mycket nedan är begreppsförklaringar samt dess relevans - viktiga begrepp som sådana, för att förstå det sätt jag förespråkar företagsvärdering. Denna tar framförallt hänsyn till något som kallas diskonterade "Owner Earnings", vilket även har väldigt mycket med kapitalbindning att göra. Begreppet och appliceringen som sådan kommer av världens mest framgångsrika investerare genom tiderna: Warren Buffet.

Inledning
Vid analyser av företag, är det väldigt ofta jag ser att folk endast tar hänsyn till exempelvis vinsten som ett företag gör - varpå ett godtyckligt p/e-tal får gestalta det motiverade värdet. Givetvis kan dessa tvåminutsanalyser fylla en funktion, men i grund och botten finns det ett mervärde att vara aningen mer omfattande i sin analys. Det är nämligen, i allra största utsträckning, skillnad på olika sorters vinstmedel. Skillnaden beror framförallt på hur vinstmedlen genereras, och i vilken form de realiseras. Dessutom är det ofta väldigt missvisande att endast kolla på ett års vinst, och sedan applicera en godtycklig multipliceringsfaktor som inte nödvändigtvis svarar mot företagets rättmätiga värde.

Owner Earnings
Vad är det som skiljer Owner Earnings från den vanliga vinsten ett företag genererar? Owner Earnings, är helt enkelt den summa pengar du totalt hade fått i fickan efter att ha ägt företaget själv i ett år - vilket inte nödvändigtvis är samma sak som vinst. De flesta företag behöver göra investeringar av olika typer, och därmed binda kapital för att kunna åstadkomma ökade vinster och ökade omsättningstal. Ett företag som kräver stora nya investeringar kontinuerligt varje år, för att kunna bibehålla sin nuvarande verksamhet eller utöka den, kommer därmed allt annat lika ha lägre Owner Earnings än ett företag som inte behöver investera lika mycket i exempelvis maskiner.

Owner Earnings tar inte heller hänsyn till "osynliga" minusposter i resultaträkningen, som exempelvis avskrivningar på inventarier eller goodwill. Faktum är ju trots allt, att dessa avskrivningar inte nödvändigtvis har att göra med företagets kommande investeringsbehov: och om samma inventarier kan fortsätta att användas, även efter att avskrivningstiden är slut, så skulle medtagande av avskrivningarna vara uppenbart direkt missvisande. Ett enkelt exempel för att illustrera hur avskrivningar kan verka missvisande följer:

Ett enkelt exempel
Tänk dig att ditt företag har köpt ett annat företag för 100 000 SEK. Företaget är en privat psykologmottagning. Företaget har under de senaste 3 åren (företagets livslängd) genererat stabila förluster på 10 000 SEK per år (företagets intäkts- och utgiftsposter bedöms stabila de kommande två åren). Företagets egna kapital ligger på 100 000 SEK, vilket gör att du inte kommer få någon överskjutande goodwillpost. Låt oss anta att företagets egna kapital till fullo bestod av de inventarier (läs: fina psykologmöbler som finns i mottagningsrummet) som skall skrivas av, och har två år kvar av den redovisningsmässiga nyttjandeperioden. Du gör själv bedömningen att inventarierna har en väsentligt längre nyttjandetid än vad som redovisats, och att du i fortsättningen (från vårt uppköpsår) kommer att behöva investera 10 000 SEK per år i inventarier för att kunna fortsätta bedriva verksamhet i samma omfattning (det visar sig att dina kunder är noggranna med att mottagningen ger ett gediget intryck - för att upprätthålla standard behöver du alltså investera 10 000 SEK per år i utbyte/renovering av möblerna).

De två kvarvarande åren, kommer inventarierna att skrivas av med 50 000 SEK vardera år (avskrivningsperioden för inventarier är fem år, två år kvar av avskrivningstiden ger 100 000 / 2 = 50 000). Denna post på 50 000 SEK, kommer att räknas med i resultaträkningen - och har även varit medräknad under de senaste 3 åren.

När vi kollar på resultaträkningen, ser det alarmerande ut - en förlust på 10 000 SEK per år har väl aldrig gjort någon människa rik? Men kolla ett steg längre: Inventarierna vi äger i företaget, kommer att kunna fortsätta nyttjas, och vi har gjort bedömningen att vi behöver investera 10 000 SEK per år i inventarier för att kunna upprätthålla nuvarande standard. Den enda utbetalningspost som påverkar oss, är alltså de 10 000 SEK per år som vi årligen kommer behöva investera. För att räkna ut Owner Earnings tar vi följande tre steg:

1. Tar den uppskattade vinsten för det givna året. Alltså en förlust på 10 000 SEK.
2. Lägger till avskrivningarna på vinsten eller förlusten. Alltså - 10 000 + 50 000 = 40 000 SEK.
3. Drar av det långsiktiga investeringsbehovet för att upprätthålla nuvarande företagsposition. Alltså 40 000 - 10 000 SEK = 30 000 SEK.

Owner Earnings, från år 1, är alltså 30 000 SEK - trots att vi rent redovisningsmässigt gjorde en förlust på 10 000 SEK! Oavsett vad som står i redovisningen/resultaträkningen, så kommer vi alltså att ha tjänat 30 000 SEK efter att ha varit innehavare av verksamheten i ett år - med tanke på att vi gav 100 000 SEK för företaget, så ser det ut som en riktigt fin investering!

Free Cash Flow kontra Owner Earnings
Begreppet Owner Earnings är alltså i princip detsamma som fritt kassaflöde (free cash flow), med reservationen att Owner Earnings använder justerade siffror för att uppskatta det långsiktiga investeringsbehovet för företaget i fråga - istället för att, som ofta förespråkas när fritt kassaflöde ska beräknas, endast se på investeringsbehovet för ett givet år och sedan förutsätta att denna siffra är den mest representabla för framtiden.

När Owner Earnings beräknas, är det därför oerhört viktigt att vi inte baserar siffrorna på ett enskilt år - utan bedömer det kommande investeringsbehovet. Kanske så kräver vår verksamhet att vi gör en extra stor investering endast vart femte år - och att beräkna sina siffror utefter detta femte året kommer att ge oss en felvisande (och alltför pessimistisk) bild av verksamhetens värde. Ett bra sätt att få koll på historiska Owner Earnings och därmed kunna göra en bättre bedömning för framtiden, är att se på genomsnittligt investeringsbehov över lång tid (samt hur detta investeringsbehov har förändrats över tiden i och med att företaget växt, vilket det förmodligen har gjort).

Som applicering i företagsvärdering
En applicering av Owner Earnings som sådana, kan göras genom att se hur Owner Earnings har förändrats under en tioårsperiod och därefter skatta hur de kommer att kunna förändras i framtiden. Vid nuvarande Owner Earnings, och en konservativt tilltagen uppskattning gällande vad företaget i fråga kommer att kunna åstadkomma i framtiden, kan dessa Owner Earnings sedan diskonteras mot den riskfria räntan plus en lämplig riskpremie för att ge en pekpinne om vad det egentliga värde är. Jag brukar diskontera framtida antagna vinster med 10%, samtidigt som jag alltid gör ett antagande om klart avtagande tillväxt från historiska siffror (ett företag som växt med 20% per år i tio år, kommer att ha svårt att växa lika mycket under nästa 10-årsperiod - men kanske kan företaget klara 15% de första tre åren, och därefter 10%?). När dessa Owner Earnings diskonterats mot din diskonteringsränta, för varje enskilt år tio år framåt i tiden, och summan av dessa nuvärden har beräknats - då har vi ett skattningsvärde för vad företaget i fråga är värt (som, ifall vi har skött oss rätt, dessutom är konservativt tilltaget).

Teorin applicerad i praktiken
Exempel på företag som jag personligen inhandlat efter att ha lagt särskild uppmärksamhet till Owner Earnings och att dessa sett riktigt fördelaktiga ut för en långsiktig investering, är Nobia och Ballingslöv. I mångt och mycket har jag dock haft svårt att se och bestämma deras durable competitive advantage på ett riktigt uttömmande sätt - vilket gör att mina uppskattningar om framtida vinster mer eller mindre varit oväsentliga och blivit bortprioriterade vid min bedömning. Jag har snarare konstaterat "vid den här intjäningsförmågan så motsvarar värderingen en årsränta på över 10%, samtidigt som båda företag har visat styrka och växt under en relativt lång tid. Dessutom torde det finnas förutsättningar för att fortsatt växa på en den fragmenterade köksmarknaden".

Att endast använda sig av historiska siffror (som jag i princip gjort vid Nobia och Ballingslöv) är tyvärr inte tillräckligt för att göra en rimlig uppskattning av ett företags framtid - vilket med säkerhet gör att dessa investeringar är mer osäkra för min del. Förvisso tenderar bra företag att fortsätta att utvecklas bra, och dåliga sådana fortsätter att producera skräp - men det är av största vikt att även titta på företagets välmående i denna stund, i den utsträckning det går. Denna bedömning, syftar till att utreda om, och på vilket sätt, ett företag har ett uthålligt konkurrensmässigt försprång gentemot övriga marknadsaktörer (durable competitive advantage) - och att sedan bedöma vad detta försprång innebär i form av fortsatta möjligheter till att generera mer pengar till aktieägarna.

Durable competetive advantage
Ett företag som inte är välpositionerat gentemot andra aktörer, kan få det svårt att fortsätta prestera väl. En annan typ av investering, handlar om att investera i företag som uteslutande har ett väldigt stort durable competitive advantage - som i sig medför att bolaget i fråga kan spås en lysande framtid, och med den lysande framtiden såväl starkt stigande vinster samt aktiekurs (förutsatt att du gjort din läxa och inte betalat för mycket pengar). Ett tecken på att ett företag innehar ett durable competitive advantage (men långtifrån det enda tecknet), är att bolaget i fråga behöver binda väldigt lite pengar för att kunna generera fortsatta ökningar i såväl vinst som omsättning.

Mer om detta, durable competitive advantage, i ett senare inlägg om företagsvärdering.

Mvh David

Företagsvärdering, Parameter 1. Eget kapital och Värdeinvestering

Tänkte dela upp följande ämne i flera delar, framförallt då jag anser att ämnet företagsvärdering som sådant är intressant att belysa från flera olika perspektiv - och att olika investeringar görs på olika grunder. Den enda gemensamma faktorn i mina investeringar är att de alla är ämnade att tjäna pengar - någonting som inte nödvändigtvis behöver vara ett mål för en annan investerare. Att investera för att främja verksamheter som ligger en nära hjärtat, skaffa sig makt, eller på annat sätt kringgå maximal avkastning som princip kan även dessa vara investeringar för vissa typer av människor. Jag är inte en av dem.

Inledning
Vid företagsvärdering finner jag det inte nödvändigt att komma fram till alltför exakta eller specificerade värden. Alla värden som räknas fram, kommer att vara överslagsvärden på ett eller annat sätt, och de skall därmed behandlas som sådana. Jag har i tidigare inlägg kommenterat begreppet Säkerhetsmarginal (Margin of Safety) - vilket kortfattat innebär att du håller dig till bolag som kan påvisa flera olika sorters säkerhetsmarginaler i form av såväl värdering samt produkter och företaget i övrigt. Inspiration tages framförallt från boken The Intelligent Investor med Benjamin Graham.

Värdeinvestering
Den första form av investering jag började kolla på, var det rena substanscaset - så kallad value investing alternativt värdeinvestering. Teorin är enkel: ifall du köper ett bolag under dess verkliga egna kapital, samtidigt som bolaget i fråga genererar vinster och betalar utdelningar - så har du dig ett potentiellt case.

Investeringsprincipen är såväl enkel att följa, förstå och applicera. Ifall du hittar ett företag, som vid likvidation hade kunnat dela ut 100 SEK per aktie till aktieägarna, samtidigt som bolaget historiskt har tjänat bra med pengar och kan antas fortsätta göra detsamma - så torde fallhöjden inte vara alltför stor. På sikt är det väldigt svårt att se, att ett bolags tillgångar skall vara värda mindre innanför bolaget än utanför detsamma - så länge företaget i fråga genererar vinster till aktieägarna.

Ett exempel
Ett exempel på bolag som jag tidigare köpt, och även drygat ut mitt innehav efter kursfall, som stämmer överens på denna kategori är Broström. Det råder i dagsläget ett väldigt sug på fartyg, och världsmarknadspriserna på tankers har skjutit i höjden till följd av detta. Eftersom rederibranschen är en väldigt kapitalintensiv industri, kommer dessa höjda världsmarknadspriser få ett stort genomslag i Broströms likvidationsvärde.

Broström har, bekräftat av utomstående värderare, kommunicerat övervärden i fartygsflottan så stora att det egentliga substansvärdet i Broström ligger långt över det redovisade egna kapitalet - och det är fullt möjligt att övervärdet är så stort att det egentliga egna kapitalet borde ligga på 100 SEK per aktie. När Broströms då handlas till blott 43 SEK per aktie, och har en direktavkastning på runt 7% och ett 1-siffrigt p/e-tal på såväl genomsnittet för de senaste fem årens vinster som ett marginalviktat genomsnitt över den senaste tioårsperioden baserat på dagens omsättning - så torde investeringen ha klart potentiell uppsida, även om Broström har 2-3 tuffa år framför sig (vilket vi idag inte vet någonting om).

Value investing in short
Sammanfattningsvis, kan snabb värdeinvestering alltså sammanfattas till:

1. Hitta ett företag vars verkliga substansvärde är långt över börsvärdet.
2. Förvissa dig om att företaget i fråga tjänar, och har tjänat pengar (ju mer desto bättre)
3. Köp och behåll tills värderingen inte längre följer dina förutbestämda krav.

Exempel på krav för en investering av nyss nämnda karaktär, kan exempelvis vara att

1. Endast köpa bolag som värderas till 60% av sitt verkliga substansvärde, eller mindre.
2. Endast köpa bolag som värderas till max 15 gånger årsvinsten.
3. Endast köpa bolag som har en direktavkastning på 4% eller mer.

När börsvärdet uppgår till ex.v. 80% av det egentliga substansvärdet, skall då aktien i fråga säljas - om denna riktlinje satts ut före investeringen (jag använder inte ovanstående parametrar, men jag anser att de kan fungera som riktlinjer). Värdeinvestering baserat på substans, har väldigt ofta den karaktären att investeringar kommer att ske i bolag som på ett eller annat sätt är väldigt impopulära för tillfället på marknaden - dessa bolag tillhör oftast inte den karaktär av bolag med världens mest lysande framtid till mötes à la Coca Cola, men kan ändock fungera som ett väldigt bra lågrisksparande.

Exempel där riktig värdeinvestering baserat på substansvärde kan föreligga idag i Sverige, är ex.v. inom skogs- och rederisektorn.

Fallgropar med värdeinvestering baserat på substans.
När ett bolag värderas långt under sitt substansvärde, är det väldigt viktigt att fråga sig "varför?". Om detta "varför?" gör gällande att bolaget i fråga är misskött, och har en fortsatt väldigt dyster framtid till mötes, kan det stundtals vara en dålig investering att ens då röra bolaget i fråga. Exempel kan vara att ledning och huvudägare inte är intresserade av att realisera aktieägarvärden på något sätt, utan känner sig konfortabla med att verksamheten handlas långt under substansvärdet. Ifall ledningen avisierar och genomför återkommande återköp av aktier, är detta ett sätt att minska substansrabatten och samtidigt själva genomföra investeringar som direkt ger en förkrossande ROI (return on investment) för aktieägarna.

En annan fallgrop, är att det egna kapitalet som står i årsredovisningen aldrig någonsin är det verkliga egna kapitalet. Jag kan inte poängtera den här poängen tydligt nog. Det finns flera olika typer av redovisade tillgångar i ett bolag - vissa av dessa ser jag som helt klart mer värda än andra. Ifall tillgångarna består av godwill som erhållits vid förvärv av andra rörelser, så är denna goodwill inte riktigt eget kapital. Exempel riktigt eget kapital är eget kapital som på ett eller annat sätt på ett rimligt sätt kan realiseras vid likvidation av företaget i fråga. Består företagets tillgångar av rena kontanter, så är detta naturligtvis mumma för aktieägarna, då kontanter har en tendens att behålla sitt värde på andrahandsmarknaden. Består företagets tillgångar av fastigheter i en stad med över 50 000 invånare, torde även dessa tillgångar vara relativt lättsålda. Men ifall företagets tillgångar uteslutande består av föråldrade maskiner, goodwill, och ett svårsålt lager, så kommer det redovisade egna kapitalet ofta ligga över det verkliga realiseringsbara egna kapitalet. När jag pratar eget kapital, pratar jag alltså slaktvärde, inget annat.

Värdeinvestering som komplement

Att värdeinvestera behöver inte nödvändigtvis göras i ett vakum och som enda synsättet på sina investeringar. Tvärtom, förespråkar jag värderelaterad substansvärdering som ett komplement till värdering av alla företag, oavsett typ. Allt annat lika, är det naturligtvis bättre att ett företag i fråga har ett större eget kapital att kunna parera svåra tider med (eller dela ut till mig). Komplementsdelen är något jag kommer att sammanfatta i ett kommande inlägg, där jag sammanfattar de olika överhängande företagsvärderingsmetoder jag applicerar, i ett sammanfattande inlägg.

Om ni har några som helst frågor, är jag naturligtvis tacksam att ta emot dessa. Investeringar har en livslång inlärningskurva, så förvänta er inte att bli nästa Warren Buffet på en vecka. Att inneha ett intresse, och finna intellektuell stimulans av att värdera företag och lära sig mer om detta ämne är ofta en grundförutsättning för att nå riktigt bra kunskapsnivå på sikt. Oavsett värdering, innebär alltid aktieinvesteringar ett risktagande. Det är därför av största vikt att göra en såväl gedigen analys, som att inte bli övermodig i sitt risktagande. En bra grundregel är därför vara att aldrig investera pengar som du inte känner dig konfortabel med kan fluktuera starkt i värde - som investerare ska du vara beredd på att aktierna du äger kan halveras i börsvärde, utan att du för den delen blir orolig för ditt tagna investeringsbeslut (sista frasen är tagen av Buffet själv).

Mvh David

Gammal Guldartikel av Warren Buffet

Tål att läsas, flera gånger. Tänk att han efter detta har ytterligare 24 framgångsrika år bakom sig - det finns inget dumt i att fortsätta med det man är bra på.

http://www.tilsonfunds.com/superinvestors.pdf

Mvh David

Margin of Safety

På sätt och vis känns det fel att blogga om ett av de absolut viktigaste koncepten som finns i investeringar, kanske rentutav det viktigaste, på en dag där det sprids skämt över hela jordklotet. Vid närmare eftertanke har jag dock kommit på att den (brist på) behandling som ämnet ges vid finansiella utbildningar verkligen är ett skämt, varför jag alltså kan ha ett skämtrelaterat inlägg och samtidigt tala om något jag finner extremt viktigt.

Margin of Safety, eller säkerhetsmarginal som det så fint kan översättas till på svenska, är ett totalt grundläggande koncept i alla vetenskaper jag kan tänka mig - förutom den finansiella.

Ifall jag bygger en bro, och räknar med att lastbilar som väger 40 ton ska kunna göra över bron, kommer jag inte att bygga bron för att den ska klara 41 ton. Jag bygger bron så att den klarar 150 ton under starka temperaturväxlingar.

Ifall jag vet att kureringsgraden för TBC som behandlats med antibiotika i 3 månader ligger på 99%, behandlar jag den i ytterligare 6 månader för att vara på den säkra sidan.

Ifall jag skall ta ett viktigt flyg, är jag vid flygplatsen minst en timme innan flyget lyfter.

Alla ovanstående exempel, baseras på det fullkomligt rationella tänkandet att oförutsedda saker kan inträffa, och att saker och ting inte alltid går exakt som vi beräknat dem. Vi ger oss själva en "margin of error", så att vi trots ett personligt eller icke-personligt felsteg fortfarande kan undvika förödande konsekvenser.

Att tanken med säkerhetsmarginal skall kunna tillämpas på investeringar förutsätter att marknaden inte är effektiv. Ifall aktiemarknaden vore effektiv, skulle det vara omöjligt att ha en edge på marknaden utan insiderinformation. All legitim forskning som någonsin har presenterats mig inom området har kommit fram till att aktiemarknaden inte är effektiv, en åsikt som naturligtvis delas av världens främsta investerare - Warren Buffet.

Ifall detta då stämmer, att felprissättningar uppkommer, och att du ibland kan köpa något för mindre än vad det egentligen är värt - så kan du som investerare göra bra affärer. Ifall du ser en aktie, och efter noggrannt övervägande bestämmer dig för att företaget bakom aktien är värt 100 MSEK, medan aktien har ett börsvärde på 90MSEK, kommer du rent teoretiskt att göra en vinst på 11% gentemot marknaden när denna aktie blivit rättvärderad. Men, det finns aldrig garantier för att din analys varit helt korrekt, och det finns heller inga garantier att marknaden vid ett givet tillfälle kommer att vilja betala företagets rätta värde så att du kan sälja. Därför är det, viktigare än något annat, direkt livsnödvändigt för en aspirerande framgångsrik investerare att endast inhandla aktier som visar på en mycket stor säkerhetsmarginal - alltså ett så stort gap som möjligt mellan egentligt värde och börsvärde.

Att köpa 100-lappar för 90 SEK torde vara en god idé, men faktum är att dessa idéer inte alls är goda idéer när det finns bättre möjligheter att tillgå. Att köpa 100-lappar för 30 SEK stycket är däremot så mycket mer än bara en god idé: Även om du gjort en felaktig analys, och du egentligen har betalat 30 SEK för något du senare kom fram till var värt endast 90 SEK, så har du ändå gjort en riktigt bra affär. Ifall marknaden senare prissätter din aktie till 75 SEK, utan att din uppfattning om aktiens värde har förändrats, kan du dessutom plocka hem en bra vinst och istället investera i bolag som du för tillfället tycker är mer undervärderade.

Hela begreppet säkerhetsmarginal underminerar det som experter brukar kalla risk. Konsensus om att det finns högrisk- och lågriskmarknader och att högriskmarknader har förväntat bättre avkastning är inget annat än rent bogus. Faktum är, att ju högre förväntad avkastning du som investerare har - desto lägre kommer din risk att vara.

Lika lite som ett bra broarbete och en bro som klarar av långt mer än vad den ska användas för minimerar risken för att bron rasar samman, så kommer ett bra investeringsarbete med investeringar som sker med en stor säkerhetsmarginal förvissa investeraren om såväl god avkastning och låg risk på lång sikt. Egentligen så är risk på det sättet det idag används, ett totalt oanvändbart begrepp för en seriös investerare - en seriös investerare har redan diskonterat in de risker som finns för bolaget i sin värdering.

Jag avslutar med tre citat av mannen som säger allt jag försöker säga, fast på ett mycket bättre sätt.

"The strategy we've adopted precludes our following standard diversification dogma. Many pundits would therefore say the strategy must be riskier than that employed by more conventional investors. We disagree. We believe that a policy of portfolio concentration may well decrease risk if it raises, as it should, both the intensity with which an investor thinks about a business and the comfort-level he must feel with its economic characteristics before buying into it."

"Risk comes from not knowing what you're doing."

"You leave yourself an enormous margin of safety. You build a bridge that 30,000-pound trucks can go across and then you drive 10,000-pound trucks across it. That is the way I like to go across bridges."

Mina damer och herrar. Warren Buffet när han är som han alltid är - bäst på det han gör.

Mvh David

Off till Uppsala.

Sticker till Uppsala idag för att träffa gamla vänner. Blir dock en snabbvisit, är hemma igen till sent på kvällen.

Ett av de största skämten på börsen för tillfället är Morphic. Jag funderar på att göra en mer genomgående analys av bolaget, men det är så enkelt att skratta vid blotta anblicken av bolagets finanser.

Precis som i Precise Biometrics, kan ni i Morphic få räkna med nyemission efter nyemission, i och med att bolagets förluster accelererar i takt med att ordervärdena ökar. Ett företag som har att prata om miljömedvetenhet som enda affärsidé är inte mer än ett dåligt skämt.

För att återigen vara diplomatisk, kan vi ta upp en artikel som skrevs 1999 efter en Warren Buffet-intervjuv återigen aktualiseras.

http://money.cnn.com/magazines/fortune/fortune_archive/1999/11/22/269071/index.htm

Även om hela artikeln är intressant, så är headlinen mycket talande.

"The most celebrated of investors says stocks can't possibly meet the public's expectations. As for the Internet? He notes how few people got rich from two other transforming industries, auto and aviation"

Summan av alla intjänade vinster för flygplansindustrin har varit obefintlig sen starten, och detta trots att framfarten för flyget varit exceptionell under förra århundradet!

Populära branscher drar ofta till sig alltför många konkurrenter, samtidigt som aktörer konkurrerar väldigt agressivt för att skaffa marknadsandelar, och på så sätt struntar i bottom line. Återkommande problem med bilsektorn härrör från samma orsak (förutom Toyota, naturligtvis).

Bara för att clowntech, förlåt, jag menar cleantech, är "the new big thing" så innebär inte detta att det automatiskt kommer att ge oss guld och gröna skogar. Det som räknas i slutändan är intjänade pengar, något flertalet cleantech bolag, och Morphic i synnerhet, visar oförmåga att leverera.

Det är väldigt absurt att Morphic för några månader sen handlades till ett börsvärde över Avanzas. I mina ögon är det fortfarande absurt att börsvärdet är över Kabes. Men oroa er inte Morphic-ägare, det finns ingen som kräver att Morphic ska göra vinst än så länge. Det kommer dröja ett tag till innan alla tröttnar på de återkommande nyemissionerna, fram tills dess kan ni faktiskt sälja skiten och få igen alltför mycket av era dåligt spekulerade pengar.

Mvh David

Ur kaos kommer möjligheter

Utan att behöva lägga in någon som helst värdering om vad jag personligen tänker och tycker om det som föregår på aktiemarknaden för tillfället, går det väldigt enkelt att konstatera att det ur kaos föds möjligheter. Flertalet sparare blir säkert rädda av en så drastisk nedgång som nu föreligger, och skulle förmodligen kunna ligga i riskzonen för att bli uppgivna ifall börsen föll ytterliggare 20%. Men betänk följande.

Vem är det mest troligt att du köper en prisvärd bil av: en nybliven änka utan körkort, eller en manlig bilmekaniker på 35 år som spenderar sin lediga tid framför blocket?

Var är det mest troligt att du betalar minst i förhållande till marknadsvärde: vid ett olistat husköp som sker utan mäklare, där endast du har visat dig vid husvisningen samtidigt som säljaren är skuldsatt och har problem med att genomföra direkt nödvändiga husreparationer, eller vid ett husköp mäklat av en välkänd fastighetsbyrå där du slåss mot 20 andra intressenter samtidigt som säljaren är obelånad?

När är det mest troligt att du gör en bra affär: när ingen annan ser åt ditt håll och du får agera ostört på en marknad som ingen annan vill veta av, eller när du slåss om ett bestämt och begränsat utrymme mot drösvis med förväntansfulla människor på en marknad som är hetare än lava?

Det finns massvis med sätt att få edge på en marknad. Informationsöverläge kan ge dig sådan edge, dedication likaså, men förglöm inte att kreativitet, vakenhet och förmågan att titta åt det håll som alla andra har glömt bort ofta visar på de absolut största och minst genomlysta möjligheterna.

Warren Buffet har sagt:

"I call investing the greatest business in the world because you never have to swing. You stand at the plate, the pitcher throws you General Motors at 47! U.S. Steel at 39! and nobody calls a strike on you. There's no penalty except opportunity lost. All day you wait for the pitch you like; then when the fielders are asleep, you step up and hit it."

Det är visa lärdomsord. Följ hans råd, och när du väl slår: hit it hard.

Mvh David

Boktips: The Intelligent Investor

Boken The Intelligent Investor, skriven av Benjamin Graham, är ett mästerverk på väldigt många olika sätt - men framförallt för att det förmodligen är den bästa bok på investeringar som någonsin skrivits.

Benjamin Graham var lärare till Warren Buffet, och Buffet själv har alltid varit mycket glad och tacksam över att ha haft Graham som lärare.

Boken tar upp många av de fallgropar som spekulanter faller i, samt hur dessa ska undvikas. Vikten av att inse sina begränsningar påtalas mycket noggrannt - och detta är något som flertalet framstående investerare verkligen tagit åt sig, med Buffet i spetsen.

Det som är riktigt vettigt med boken, är att fokuseringen inte sker på företagsvärdering. Det finns andra böcker som går igenom företagsvärdering på ett mer gediget sätt. Bokens styrka är istället, att det ger dig som potentiell investerare ett mindset som gör det möjligt för dig att kontrollera dina känslor - då dessa känslor är din värsta fiende.

Jag har ännu inte kommit i kontakt med en enda människa som varit besviken efter att ha läst den boken. Jag har personligen läst den 4 gånger, och lärt mig något nytt varje gång.

Mvh David

Turn around-företag

I affärstidningar och i analysresenemang ses ofta klassificeringar av bolag. För att förenkla och för att kunna ge ännu mer övergripande kommentarer, gruppas därmed bolag ihop i olika fack - såsom tillväxtbolag, förhoppningsbolag, banker och turn-around företag. Det är om de sistnämnda det här inlägget kommer handla.

Ett turn-around bolag är ett bolag, som av någon anledning har haft det tungt under en viss tidsperiod. Anledningarna är lika många som det finns turn-around företag, men det kan ha varit alltifrån en före detta dålig ledning till vädret som har ställt till det för bolaget. Något som alla dessa turn-around bolag har gemensamt, är dock att de alla har bestående ekonomiska bekymmer i någon form. (Ifall IKEA gjorde ett förlustkvartal skulle jag inte räkna bolaget som en turn-around. Inte heller om de gjorde ett förlustår. Gör de däremot förlust 5 år i följd skulle jag definitivt börja undra vad som har hänt, och hur IKEA förvandlats till ett problematiskt turn-around företag).

En person som köper aktier i ett turn-around bolag, är ofta en person som hoppas att skutan på ett naturligt sätt skall vända - samtidigt som de trasiga pumparna skall börja fungera så att allt vatten kan pumpas ut och skutan kan segla vidare. Ofta sätts det en ny styrman/kapten (med ett bra track record) på plats, för att förvissa sig om att de historiska problemen just skall bli historia.

Problemet är, att en läckande och sjunkande skuta utan fungerande pumpar har problem att snabbt segla ikapp någonting, ens om de får världens bästa besättning. Det visar sig helt enkelt att de båtar som redan har fixade segel och inte läcker in vatten, enklare kan koncentrera sig på att styra bolaget framåt. Warren Buffet har sagt att:

"When a management with a reputation for brilliance tackles a business with a reputation for bad economics, it is usually the reputation of the business that remains intact."

Det ligger väldigt mycket i det han säger. Och även om det finns folk som framgångsrikt investerat i Turn-arounds (Peter Lynch), är jag fullkomligt övertygad, (utan att ha något som helst belägg för det jag säger) att det är betydligt fler personer som har brännt sig på problemföretag som aldrig lyckas vända, än det finns framgångsrika turn-around investerare.

Det finns verkligen ingen anledning att göra det övermänskligt svårt för sig. Lär av andras misstag, och håll er borta från illa skötta turn-arounds, såtillvida att ni inte har mycket god insikt gällande företaget i fråga och är övertygad om att er konservativt beräknade risk-reward verkligen gör det lönsamt att investera.

Warren Buffet

Idag kom Forbes ut med sin årliga ranking över världens rikaste män. Lite överraskande, men glädjande, togs förstaplatsen av Warren Buffet (jag hade förväntat mig Carlos Slim Helú här). Det som för mig är mest fascinerande med skapandet av hans förmögenhet, är att han skapat förmögenheten genom förhållandevis diversifierade investeringar. De flesta av världens rikaste män har istället skapat sin förmögenhet via ett enskilt företag - Buffet å andra sidan har investerat på ett sätt som gör att han idag via Berkshire Hathaway äger 76 bolag, tillsammans med flera andra aktieposter i stora amerikanska och utländska bolag. Under gårdagen såg jag ett några månader gammalt inslag av just Buffet, där han beskriver oljan som troligt ändlig, och att riktigt höga oljepriser torde vara en verklighet framöver. Detta fick mig lite extra intresserad av oljebolag - vi får se om jag hittar något jag verkligen gillar till vrakpris :). Nedan följer länken till Forbes-artikeln.

http://www.forbes.com/home/billionaires/2008/03/05/richest-billionaires-people-billionaires08-cx_lk_0305intro.html

Mvh David

Det är inte nödvändigt att alltid ha en uppfattning

När jag jobbade inom analytikerkåren innan, hände det stundtals att jag blev tillfrågad av någon annan människa om hur jag såg på en specifik aktie eller börsen överlag. Mitt svar var nästan alltid någon form av "jag vet inte", fast i en ton som ändå ville ge sken av att försöka hjälpa personen i fråga. Faktum kvarstår dock: frågar någon dig en fråga om något som du specifikt förväntas veta, blir personen i fråga ofta besviken om du inte har något bra att säga.

Problemet med stora delar av analytikerkåren där ute är inte att de är inkompetenta, korkade, eller saknar utbildning. Den gemensamma nämnaren är snarare i stor grad kompetens, intelligens och gedigen utbildning. Problemet med analytiker är att de dels förväntas veta saker som de inte har koncentrerat sig på, och dels att de förväntas ha en bestämd uppfattning om de saker de har undersökt. Detta förefaller trots allt vara rätt naturligt, då vi människor förväntar oss att yrkesmänniskor skall vara väl bevandrade och bestämda i de ämnen de jobbar inom. På samma sätt som en rörmockare förväntas kunna göra en precis bedömning av ett hus rörkvalitet, förväntas en aktieanalytiker ha en bestämd uppfattning om en given akties värde.

När det gäller aktier är det dock inte svart och vitt som gäller. Ifall jag undersöker en aktie på Stockholmsbörsen, är min vanligaste uppfattning varken köp eller sälj, utan snarare något där mittemellan. Jag kommer efter en kort granskning helt enkelt fram till att jag inte har någon särskild anledning att granska bolaget mer - då bolaget i fråga inte bedömts vara tillräckligt intressant. För att överhuvudtaget kunna känna till sina innehav och sina potentiella innehav väl, är det viktigt att tidigt kunna sortera ut vad som är intressant och ointressant. De absolut flesta aktier är för mig sådana fall, med exempel som Hufvudstaden till exempel. Jag har ingenting specifikt emot bolaget, och jag älskar Lundberg, men jag kan inte efter en kort granskning riktigt se vad som skulle kunna göra att jag blir övervägande positiv eller negativ till aktien. Listan kan göras lång, men jag hoppas att ni förstår vad jag försöker peka på här.

Det fina med att investera är att vi kan välja våra fighter. Ifall vi ser en aktie, och har ett pris, kan vi sedan välja att köpa, sälja, eller helt enkelt gå och lägga oss igen. Den mesta tid vi spenderar framför aktiekurserna spenderar vi inte genom att köpa eller sälja, utan snarare att bevaka. Det finns ingen som tvingar oss att köpa eller sälja, oavsett om börsen är i panik eller är upphaussad. Citatet nedan, av världens främsta investerare, säger väldigt mycket om naturen i investeringar.

"I call investing the greatest business in the world because you never have to swing. You stand at the plate, the pitcher throws you General Motors at 47! U.S. Steel at 39! and nobody calls a strike on you. There's no penalty except opportunity lost. All day you wait for the pitch you like; then when the fielders are asleep, you step up and hit it." - Warren Buffet

Att säga "jag vet inte", är den vanligaste bedömning vi fattar på aktiemarknaden. Att säga "jag vet inte", tyder på att man håller sitt ego i schack, vilket är en av de absolut viktigaste sakerna när vi håller på med aktier, för att uppnå långsiktiga resultat. Att hålla koll på sitt ego är mycket svårt, men att göra sig indifferent till kurssvängningar är ett steg i rätt riktning. Ifall jag kollar på mina aktier, ser att de gått upp i pris, och sedan känner mig glad eller duktig innebär detta att jag fortfarande har kvar ego i mina investeringar. Det är helt naturligt, men tyvärr inte önskvärt. Det är först när vi kan skilja oss från våra aktier, som vi kan uppnå den klaraste tankeförmågan. Ett steg i rätt riktning är att sluta kolla på aktiekursena var tredje minut.

Mvh David

Mars månad!

Mars månad är en bra månad att köpa aktier i! Precis som januari, februari, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november och december.

Väldigt många som jag har pratat med eller på annat sätt observerat, agerar på aktiemarknaden utefter principer. Jag är väl även i viss mån en sådan, även om jag tycker mina principer överlag är lite mer "rimliga" så att säga. Dessa principer kan handla om att aldrig ha aktier över helgen, att bara köpa aktier som har gått upp den senaste veckan, att bara köpa aktier som gått ned den senaste veckan, att alltid sälja om aktierna gått upp mer än 10% eller att alltid sälja när aktierna har gått ned 10%.

För mig är mycket av det här agerandet helt oförklarligt.

Ifall du hade ett litet hus i Stockholmstrakten, men nyligen fått ett arv som gjorde att du nu hade råd till ett nytt och större hus, vilket din familj behöver, skulle du då resonera så här:

- "Priserna i Stockholmsområdet har gått upp den senaste tiden, jag tror jag väntar tills en liten rekyl nedåt!"
- "Yes! Vi hittade drömhuset med precis allt vi ville ha, och det till ett väldigt lågt pris p.g.a. att säljaren behöver komma loss snabbt. Vad synd att det är april - jag har hört att man inte ska köpa sina hus i april - det är bäst att vi väntar till semestern. Priserna borde vara lägre då."
- "Yikes, jag vågar definitivt inte vara exponerad mot den svängiga bostadsmarknaden över helgen."
- "Det här området har aldrig varit populärt. De har i och för sig gjort stora upprustningar i samhället, men det är ju fortfarande inte ett historiskt populärt område. Även om huset och området har precis allt vad vi önskar, vill jag inte riskera att bo i ett hus som ligger i ett impopulärt område. Tänk om huset är värdelöst när jag säljer det?"

Förmodligen inte, eller hur?

Fortfarande är det i sådana ordalag väldigt många resonerar på börsen. I mina ögon är fastighetsmarknaden och börsmarknaden i mångt och mycket väldigt lika - med den avgörande skillnaden är att fastighetsmarknaden inte stänger på helgen, och inte heller ständigt quotar prisförändringar. Trots att du, om du vill, kan köpa eller sälja en fastighet i princip närsomhelst, är det ingen som efterfrågar day-to-day uppdateringar av vad köpare är beredda att betala för ens hus. Folk bryr sig inte, och förmodligen tycker de flesta att det är rätt löjligt att försöka mäta prisskillnader på sådana korta intervall.

Här över till ett i mina ögon väldigt intressant fenomen.

Ifall huset istället vore ett hyreshus, som ägdas av ett noterat bolag och i detta noterade bolag var det enda hyreshuset, så hade vi från dag till dag och minut till minut kunnat se hur aktiemarknaden värderade hyreshuset och dess intjäningsförmåga. Och eftersom det noterade bolaget är verksamt inom fastighetssektorn, finns det en rätt stor sannolikhet att företaget under den senaste tiden hade straffats p.g.a. att subprime i USA har höjt priset på risk. Det spelar tydligen ingen roll för aktiemarknaden att hyrorna och driftsöverskottet för hyreshuset är PRECIS detsamma, (alla lång antar vi är bundna).

Då är frågan. Om vi alla är överens om att det här bolaget inte påverkas av subprime eller någon sorts likviditetskris, och dessutom driftöverskottet är detsamma som tidigare - blir bolaget, alltså den noterade fastighetsaktien, mer eller mindre köpvärd efter att kursen har gått ner med 50%?

Mitt svar är mer köpvärd.

Om du har ett innehav i bolaget, finns det då någon anledning att sätta en stop loss, så att du säljer bolaget om det går ner ytterliggare 10%?

Mitt svar är nej. Ingenting har förändrats, förutom att bolaget i fråga har blivit ännu mer köpvärt.

Jag vet inte hur det är med er. Men högst personligen skulle jag känna mig rätt ... "obegåvad" ... ifall jag köpte huset privat, och sedan paniksålde det för 45% av det jag betalade för huset, bara några månader efter mitt köp, trots att ingenting har förändrats gällande mina hyresnivåer eller mitt driftöverskott. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara en bra affär att låta andras panik i andra länder gällande helt andra hus, styra vad jag måste göra med mitt hus.

Men vad kan vi som försöker att inte drabbas av panik då utnyttja? Jo. Ifall det finns en desperat man där ute, som av någon anledning säljer sitt hyreshus eller sina aktier till 45% av vad han själv betalade för 6 månader sen, då finns det definitivt möjligheter att han i det läget agerar i panik, och säljer tillgångarna för mindre än vad de egentligen är värda. Det finns ingen garanti att han säljer dem för mindre än vad de är värda - men vi kan krasst konstatera att sannolikheten att göra bra affärer i panikslagna och utbombade marknader är större än i upphaussade marknader, och det är därför vi borde vara som mest vaksamma när alla andra panikar.

"Be greedy when others are fearful and fearful when others are greedy" - Warren Buffet.

Han har ju trots allt byggt upp några hundra miljarder från noll, och det endast med investeringar, så han borde ju veta vad han snackar om.

Och om någon därute är oroad för amerikansk subprime och vill sälja sitt nyköpta hyreshus för 45% av vad ni betalade för det 6 månader sen: hör av er, så kanske jag kan hjälpa er ur er finansiella oro. ;)

Mvh David