Våga siza upp - viktig lärdom 2017

Årets viktigaste lärdom för mig var att i högre utsträckning utvärdera bolagsinköp kontinuerligt och våga siza upp när tesen går i rätt riktning.

I år har jag gjort aktieköp i tre olika aktier. Från första inköp (vilket har varit sent 2016 i ett bolag)  har de gått ungefär som följer: -25%, + 20% och +125%. Det förstnämnda bolaget har gått något sämre än förväntat, det andra och det tredje i linje med mina förväntningar. Min övertygelse beträffande bolag nr 2 och särskilt bolag nr 3 blev allt större allteftersom mer information kom fram, vilket gjorde att jag i båda fall ökade kraftigt i dessa två bolag. Faktum är att dessa två varit mina två största investeringar någonsin, med 3 marginellt större än 2.

Hade jag lärt mig detta tidigare, hade jag vid flera tillfällen sett goda möjligheter att siza upp i någon/några av mina främsta vinnare. Med lite mer erfarenheter på minnet hoppas jag att detta är ett område där jag framöver ska kunna göra mer rätt än fel. Förhoppningsvis är det inte för sent för en gammal hund att lära sig sitta.

Utan edge är det fullständig galenskap att öka på till väldigt stora bets. Diversifiering som koncept är sättet som en "know-nothing-investor" har att skydda sig mot kapitalförlust. För egen del hoppas jag kunna minska på diversifieringen över tid.

Jag har för övrigt tänkt kring beslut att göra investeringsresultat publika eller inte. För många investerare därute är det säkert inte en lika stor sak som för mig. Har man koll på sitt ego, oavsett hur duktig man är, så är inte publiceringen av resultat något som borde påverka attityden till att göra ett bra jobb även nästa år. För egen del är jag dock osäker på att så vore fallet, jag får nog med hybris av att berätta investeringsresultat för människor runtomkring mig.

God fortsättning och ett gott nytt år vill jag önska den exklusiva skara människor som läser mina tankar. Ni är inte många, men jag tycker det är kul att kunna skriva av mig mot ett bollplank som är något mer levande än skolgårdens.

Tills nästa gång,

David

Investera close to home

Genom att investera close to home kan du som investerare lättare hålla dig inom din egen kompetenscirkel, vilket leder till bättre resultat över tid. Det jag menar med close to home är såväl en kulturell närhet som en närhet till det du som investerare av olika skäl kunnat cirkla in i kompetenscirkeln.

Vad menar jag då rent praktiskt?

Har du jobbat inom restaurang i Sverige i 20 år, kan du förmodligen restaurangbranschen bättre än bilbranschen. Du kan därutöver Sverige bättre överlag än Italien. En sådan investerare gör i mina ögon bäst att först titta på bolag relaterade till svensk restaurangnäring. På samma sätt har den som varit IT-konsult sedan länge förmodligen bättre förutsättningar att lyckas få en edge kring bolagsförståelse inom den branschen.

Leta inte alltför långt bort efter bolag - visst kan det vara så att ett mineralbolag i Brasilien ser ruggigt billigt ut, men det finns en betydande sannolikhet att det är billigt på grund av skäl du som investerare missar när det kulturella avståndet är långt ifrån Sverige. Även om ett stort amerikanskt industriföretag i praktiken liknar ett svenskt industriföretag till karaktären, är en investering i det amerikanske dito förenat med stora svårigheter för mig att uppnå en likvärdig bedömningsnivå p.g.a. ex.v. olika redovisningsstandarder (jag är oerhört mycket sämre på GAAP än IFRS).

Säger man sig investera i företag med ett stort avstånd från den egna kultursfären, måste man ta särskild hänsyn för att få en likvärdig förståelse som man har till sina närmre företag. Gör man inte det, sysslar man med spekulation och inte med investering.

Två praktiska exempel, det första som visar på kulturell/geografisk närhet, och det andra beträffande särskild kompetenscirkel:

1. Jag har p.g.a min lokala förståelse för applikationen av stora delar av Vitecs mjukvara, betydligt lättare att titta på och förstå kärnan i Vitec än i Constellation Software (ett oerhört fascinerande och framgångsrikt kanadensiskt bolag inom liknande nisch).

2. Jag tror att jag p.g.a. mitt stora intresse för och kunskapsöverläge inom behavioral economics, har en edge i att titta på och bedöma företag där förutsägbart irrationellt mänskligt beteende är essentiellt för affärsmodellen. Därför koncentrerar jag mig hellre på B2C än B2B-verksamhet, och allra helst på verksamheter som blir betingade av vanemässiga transaktioner. Kredit- och gamblingföretag har därför blivit två bra branschkandidater för mig att hålla koll på.

Tills nästa gång,

David

Stock picking mega caps?

En tanke jag fått, utvecklat och anammat det senaste året är att mega cap stocks utgör ett dåligt sample för att leta efter bra investeringar när man försöker vara en stock picker. Med mega cap stocks tänker jag på aktier i storleksordningen > 10 MRD SEK, ju större desto sämre. Orsakerna jag tror gör denna typ av investeringar mindre intressanta är primärt tvåfaldig:

1. Med ökad storlek blir det överlag svårare för en duktig ledningsgrupp att agera maximalt aktieägarvänligt.

2. Ifall du hittar ett riktigt stort och ett riktigt litet bolag som du tror marknaden kraftigt prissatt fel, är det betydligt mer sannolikt att du som investerare har fel om det riktigt stora bolaget.

Apropå punkt 1., ta ett bolag som Balder - vilket jag skrev en hel del om när jag började blogga för tio år sedan. Erik Selin är uppenbart briljant, men hans förutsättningar att återigen krossa börsindex de nästkommande tio åren är av naturliga skäl mer begränsade än de resultat han visat de senaste tio åren. En hel del saker har blivit avsevärt mycket bättre för Balder de senaste två åren, och en hel del värdeskapande åtgärder som de kan göra idag har inte varit möjliga att genomföra med en lägre market cap, men överlag har Selins jobb blivit svårare. På liknande sätt blir det svårare för stora bolag att utgå från en liten och mycket lönsam nisch, än för små bolag att göra det samma.

Apropå punkt 2., som investerare rör du dig ständigt i det osäkras landskap. Investeringar görs på bedömningar som av olika skäl kan avvika från verkligheten. Det går att göra ett dåligt jobb, ha otur i vilken del av sannolikhetsträdet utfallet hamnar, eller av andra oförutsedda skäl göra fel. Ifall jag hittar ett litet bolag som tillhandahåller en tjänst med låg teknologisk höjd, kraftigt växande och med kostnader för tillväxt, samtidigt som företaget har stora skalfördelar samt lokala konkurrensfördelar och till råga på allt ett mycket attraktivt pris - så kommer jag naturligtvis vara intresserad av att investera i företaget. En möjlig anledning till att bolaget handlas till ett mycket attraktivt pris skulle kunna vara att redovisningen inte vid blotta anblicken visar på att bolagets kraftiga tillväxt kostar mycket pengar - men att det är pengar som investeras med mycket hög avkastning på investerat kapital (ROIC).

I det fall att bolaget nämnt apropå punkt 2. istället är ett stort bolag, ser jag det som mycket mer osannolikt att marknaden i lika hög utsträckning skulle ha bortsett från bolagets inneboende kvalitéer, svår redovisning till trots. Faktum är att jag har hittat den typen av bolag jag beskriver i punkt 2., både i kategorin storbolag och i kategorin småbolag. I praktiken har det visat sig att jag bland storbolagen oftare har haft fel.

Att hitta värdefulla investeringar är en funktion av hur duktig du är och hur hårt du jobbar, men faktum är att även den duktiga investeraren kommer att åka på minor och göra felbedömningar då och då. Letar du på fel ställen, ökar detta din risk att ha fel. Jag har gjort mina stora förtjänster i småbolag, och kommer hålla mig till dessa småbolag så länge jag kan.

Tills nästa gång,

David

Julklappstips - The Richest Man in Babylon

God Jul och Gott Nytt år!

Jag är övertygad om att goda läsvanor är helt nödvändigt för att utvecklas inom de områden man vill utvecklas. För mig är fokuset i huvudsak investeringar, vilket gör att jag lägger mitt lösgodis inom det ämnet.

Detta inlägget är förmodligen en del av en serie, och således det första inlägget på samma tema. Jag tänkte här tipsa om några av de bästa böcker jag läst under året, och den första är The Richest Man in Babylon. Senast jag kollade så kostade den en tia eller två på kindle, vilket är mitt favoritsätt att läsa.

http://a.co/5Oa728b

Vem som helst har nytta av boken, oavsett kunskapsnivå. Men mest nytta av boken har unga killar och tjejer med ett intresse av ekonomi. Det är fascinerande att boken, trots många år på nacken, är tidlös, rolig, snabbläst och lättläst. En van läsare slukar denna på en eftermiddagssittning.

Boken har tidigare varit rekommenderad av Charlie Munger, och den tar på ett lekfullt, spännande, koncist och konkret sätt grepp om ämnen och teman som är väldigt svåra att beskriva med ord. Berättelserna vi får ta del av i boken handlar om att betala sig själv först (underspend your income), göra distinktionen mellan produktiva och improduktiva tillgångar, att inte låta slaktaren ge dig tips om ädelstenar, och att lära av de som redan lyckats.

Jag hade nog mognat ett par år snabbare på börsen ifall jag kommit i kontakt med boken tidigare, och det här är den bästa bok jag läst i år.

Tills nästa gång,

David

Min hittills bästa aktieaffär

Återkoppling till föregående inlägg. Mitt bästa investeringsbeslut någonsin var primärt relaterat till att insiders gjorde ett stort aktieköp till en kurs som var 30% över dåvarande marknadskurs.

Under 2009 började jag köpa aktier i fastighetsbolaget Sagax. Deras strategi var och är att äga hägavkastande industrifastigheter i primärt Stockholms- samt Helsingforsområdet (över tid har deras geografiska spridning ökat). Deras track record var gott, den finansiella rapporteringen var transparent, jag gillade deras strategi, finansieringsvillkor, hyresduration och jag gillade verkligen att bolaget handlades till mindre än fyra gånger det internt genererade kassaflödet. Därutöver hade bolaget haft kraftig och lönsam tillväxt, med gradvis ökande driftöverskott%, samtidigt som vakansnivåerna inte tagit nämnvärd stryk av finanskrisen.

Mina första aktier köpte jag för 60 SEK/aktie. När kursen sedan var runt 90 SEK, agerade jag på ett pressmeddelande som annonserade stora insiderköp i bolaget. Tre ledande personer i Sagax styrelse, däribland VDn och tillika största ägaren, hade köpt aktier för totalt lite över 168 MSEK och till en kostnad om 120 SEK per aktie. En sådan otrolig vote of confidence från storägarna, gjorde att jag direkt beslutade mig för att mer än dubblera min position i Sagax. Jag såg att aktien öppnade upp mer än 10% i börsöppningen, och köpte aktier för 104 SEK stycket. När jag några veckor senare kunde konstatera att kursen fallit tillbaka till 90 SEK så köpte jag ännu mer. Det var inte genom skicklighet jag kunde få bättre villkor än huvudägarna, det var enbart på grund av att jag till skillnad från dessa hade och har en avsevärt mindre aktieportfölj att förvalta.

Totalt allokerade jag mer än 1/4 av mitt dåvarande net worth i Sagax . Trots en mindre (och dumdristig) försäljning motsvarar bolaget idag mer än 1/2 av mitt net worth. En aktie då är detsamma som 10 B-aktier och 1 A-aktie idag, och kostar ca 80 SEK per aktie. Ifall ledningsgruppen någon mer gång köper aktier i Sagax för över 100 MSEK och till över 30% premium på dåvarande börskurs, kommer jag på något sätt att hitta ännu mer pengar att allokera in i bolaget.

Av allt jag gjort under min tid som investerare, så är de två sistnämnda transaktionerna två av de jag är absolut mest stolt över.

Tills nästa gång,

David

Lärdom 3 - bedöm och följ insiders

En strategi jag över åren använt framgångsrikt är att ha god koll på vad insiders gör i sina respektive företag, och att agera därefter. Genom åren har jag med stor förtjänst varit aktieägare i bolag som Sagax, Balder, Bahnhof, Deltaco, Avanza, Malmbergs, Kabe och AQ Group. Utöver detta har jag med viss tur tjänat goda pengar på HQ såväl som Nobia (båda dessa räknar jag idag till investeringar som gjordes på felaktiga premisser, det var en stor del tur att jag blev orolig för HQs tradingresultat och sålde ut på en stor vinst innan det värsta briserade).
 
Gemensamt för innehaven Avanza, HQ och Nobia, var att jag fann dessa uppslag efter att slaviskt följt aktieinnehaven för dåvarande Öresund Investmentföretag. Min tanke att leta i denna lista, var att dessa människor visat sig vara duktiga investerare - genom att ta inspiration av deras idéer kunde jag göra en utsållning som gjorde mina investeringsbeslut sannolikt bättre.

Gemensamt för övriga innehav nämnda ovan, är att de alla har haft en ledningsgrupp i stor del beståendes av entreprenörer/grundare som också varit största aktieägare i respektive bolag. Att leta efter bolag med denna karaktär är överlag ett mycket gott idéunderlag för vidare undersökning och inspiration. Det är såklart ingen garanti för att den underliggande verksamheten är bra, eller att resultatet för investeringen blir bra, vilket bland annat visat sig i min investering i Bonheur (vilken jag har sålt med stor förlust).

Ifall en insider väljer att köpa mer aktier till rådande kursnivåer, är det generellt en väldigt god idé att ta sig en titt på bolaget. Ifall insidern har ett mycket gott track record och ett stort tidigare aktieägande, blir bolaget självklart än mer intressant. Ifall du redan förstår och äger aktier i ett sådant bolag där insiderköpen börjar komma tätt - så är förutsättningarna goda för att kraftigt öka positionen i bolaget. Faktum är att mitt absolut bästa aktiva investeringsbeslut varit direkt relaterat till precis en sådan situation. Mer om det i ett kommande inlägg!

Tills nästa gång,

David

Lärdom 1 - satsa på högavkastarna

Jag menar inte aktierna med högst direktavkastning. Eftersom det är oerhört populärt att enkom fokusera på utdelningsprocent, vill jag säga detta tydligt. Ett högavkastande bolag är ett bolag som har en hög förmåga att generera kassaflöden, i förhållande till det kapital som företaget binder.

Över lång tid, vilket är den enda tid jag kan bedöma, kommer din avkastning att i huvudsak bero på en avkastningskomponent och en värderingskomponent.

Avkastningskomponenten är detsamma som bolagets förmåga att generera pengar på sitt egna kapital. Rent praktiskt kan detta ofta förenklas som bolagets resultat före skatt, dividerat med bokfört eget kapital.

Värderingskomponenten är till vilket pris den potentiella aktieägaren - alltså du - kan köpa aktien. Prissättningen kan beskrivas i termer av pris i förhållande till bokfört värde, eller pris i förhållande till bolagets förmåga att generera pengar.

Rent teoretiskt ska dessa två faktorer sammanvägt ge en teoretisk förväntad avkastning, vilket då ska medföra att ett bolag som är billigt i förhållande till värderingskomponenten inte heller behöver ha en hög avkasntingskomponent - bolaget kan ändå vara en bra investering.

Rent praktiskt har jag funnit att det varit betydligt lättare för mig att göra bort mig genom att köpa billiga lågavkastande bolag, än att köpa högavkastande dyra. Faktum är att jag aldrig misslyckats när jag köpt företag med hög avkastningskomponent. Jag har däremot missat genom att avstå från att köpa i bolag som jag tyckt varit för dyra, trots att en exceptionellt hög avkastningsprocent mer än kompenserat för priset.

Long time no see

Det är med blandande känslor jag tittat tillbaka på det jag skrivit på den här bloggen. Tiden sätter sina tydliga spår, och mycket av det som jag sagt är saker som jag hade velat formulera på ett annat sätt idag. Det är trots allt ett tidsdokument, på gott och ont, om hur jag var som investerare i de sena tonåren.

En del saker är jag glad över att jag insåg redan då, och i stora drag behövs inte många bra idéer inom investeringsvärlden så länge de blir tillräckligt amplifierade av tid och pengar.

Jag insåg redan som tonåring att ägargrundade och ägarledda bolag, kommer vara den typ av bolag jag främst kommer att hitta som också överensstämmer med min syn på företagande och skapande av aktieägarvärde. När jag slutade skriva bloginlägg här för mer än sju år sedan, var jag stor aktieägare i bland annat Balder - med just den motiveringen som en huvudaspekt.

En del saker har jag insett senare, och kan förhoppningsvis ligga till grund för färre misstag framöver.

Här är insikten om att det sällan är rätt att byta ut ägarledda företag, som visat sig förtjänta av min tid och kapitalallokering. Balder är även här ett gott exempel på att jag snarare borde ha kastat bort mitt Avanza-lösenord, än att ha sålt när de för första gången handlades till över 15 gånger det fria kassaflödet.

Det kanske dröjer mer än sju år tills nästa inlägg igen, men det finns saker att skriva om.

Tills nästa gång,

David

Investeringars enkla regler

Det finns två regler gällande investeringar, vilka ifall de efterlevs kommer att göra mången man rik. Reglerna är som följer...

"Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule number one."

Världens genom tiderna mest framstående investerare, Warren Buffet, är upphovskällan till dessa visdomsord, och faktum är att dessa ledord alltid kommer att vara aktuella för investerare. Givet att man lyckas följa båda regler, kommer du som investerare att ha mycket på fötterna för att kunna uppnå mer än tillfredsställande avkastning över en lång tidshorisont.

För att lyckas med ovanstående, krävs det framför allt i mina ögon en enorm disciplin att ständigt låta de investeringar man gör, baseras på variablerna värde och pris, där pris är vad du betalar för det värde du får. Priset styrs av marknaden, värdet styrs av kvaliteten på det underliggande företaget du köper. Hög kvalitet är alltid värt en premie, och riktigt låg kvalitet är nästan under inga omständigheter något du som investerare ska försöka ge dig in i.

Aktiemarknaden som sådan möjliggör för människan att delta i några av sina favoritsysselsättningar: spå i kaffesump, leka Gud och cementera en övertro på den egna förmågan, för att nämna några. Detta är något jag kommer att fortsatt skriva om här på bloggen. Det jag i huvudsak tänker ta upp nu däremot, är att marknaden som sådan även möjliggör för "vanliga" människor att investera "riskkapital" i företag som av olika anledning behöver finansiering på börsen. Att man som privatperson deltar med egna pengar, för att få en andel i ett företag, är själva grunden till hur aktiemarknaden fungerar.

Företag som söker finansiering kan alltså söka denna finansiering på aktiemarknaden, genom att trycka upp nya aktier och notera sig själva. Skräckexemplen är många på de företag som sökt väldigt omfattande finansiering via aktiemarknaden utan att någonsin gett någonting tillbaka till sina ägare, och dessa förhoppningsbolag har ofta flera saker gemensamt. Bland dessa varningstecken, kan nämnas:

• De verkar ofta inom en genre som är "nymodig"/modern (ex.v. forskning eller ny teknik).
• De har aldrig producerat vinstpengar.
• De har en tvivelaktig ledning som hellre snackar visioner än siffror.

Typexemplet på ett sådant företag är Morphic, ett totalt ofokuserat "cleantech"-"bolag" (jag sätter citationstecken om 'cleantech' då jag anser att företaget mer verkar vilja ge sken av att vara cleantech än att faktiskt vara det, och även runt 'bolag' då jag mer tycker att företaget är ett pyramidspel än en riktig bolagsverksamhet). Bolaget har under de senaste åren hunnit med att snacka sig mycket varma om framtiden, och om hur de kommer att förändra världen med sin teknologi och sitt miljötänk. De har även hunnit med något tiotal nyemissioner (antalet är egentligen oväsentligt, omfattningen är det intressanta), men har inte för den sakens skull lyckats producera någonting av det de har lovat. Företag av denna typ är förenat med stora risker av permanent förlust av kapital för dig som investerare, och ifall vi går tillbaka till de två investeringsreglerna, kan vi då påminna oss själva om att vi skall hålla oss borta från denna typ av sanslösa spekulationer.

Aningen brist på fokus i detta mitt inlägg, jag hoppas att det klarar sig i vilket fall.

Mvh David

The Snowball

Efter ett mindre missöde blev min Snowball-bok försenad, jag fick den dock lyckligtvis på julafton.

Boken handlar om världens rikaste man, Warren Buffet, och är en biografi som på ett omfattande sätt och i mestadels kronologisk ordning går igenom Buffets liv från liten pojk till stor pojk med mycket pengar.

Jag var redan fascinerad av Buffet, så oavsett vad boken hade gett mig hade jag förmodligen varit nöjd så länge jag blivit mer insatt i Buffets liv, men faktum är att boken är väldigt välskriven och omfattande. Boken rekomenderas mycket varmt, precis som allt annat man kan komma över i Buffet-väg.

Mvh David

Nytt största innehav

Har den senaste veckan, under väl valda tillfällen, köpt på mig Broström för mellan 55,00 SEK och 55,75 SEK. Jag har mer än dubblat mitt innehav i aktien. På kurs 55 har jag en förmodad omvandlad årsavkastning på en bit över 100% och ett sannolikhetsutfall på långt över 99%. Ifall inte kreditgivare varit så kinkiga hade jag definitivt kunnat belåna den affären till 90%. Jag kommer framöver att försöka jobba mer på det här sättet, parallellt med min vanliga portfölj som jag inte tänker sälja. Så länge jobbet drar in nya stålar till mig så är denna finanskris inget jag oroar mig för, än är det inte dags att köpa självförsörjande jordbruk och hagelgevär.

Mvh David

Träff med bloggläsare!

Blev kontaktad av en bloggläsare som hade uppskattat bloggen, och träffade honom idag inne i stan för ett snack gällande just investeringar och dylikt. Han sa att han uppskattade mötet väldigt mycket, och att det hade varit lärorikt. Som en schysst geste erbjöd grabben att köpa mig mitt té, vilket var välkommet då jag har varit lite dålig på att hålla koll på kontokortet på sistone.

Jag känner själv att jag har utvecklats enormt mycket det senaste året vad gäller just aktiefilosofi och investeringsfilosofi. Det som slår mig, är att det går att följa en skola/teori/bok och sedan förvänta sig riktigt bra resultat, utan att det handlar om att sammanväva och sammanlänka flertalet olika filosofier för att på så sätt undvika nybörjarmisstag och att istället kunna skapa sig själv riktigt bra förutsättningar för bra avkastning.

Att The Intelligent Investor är den bästa bok jag har läst, har jag sagt flera gånger innan, men ändock kan den vara skadande eller i vilket fall inte så hjälpande, ifall den inte läses i sammanhang med andra böcker samt att det som sägs i boken ständigt tänks över kritiskt. Warren Buffet själv har utvecklat sin investeringsfilosofi oerhört från det att Graham publicerade sina enorma verk, vilket inte är mer än naturligt - för trots att Grahams skrift är tidlös, så var han i mångt och mycket först med de tankar han hade. Inte speciellt konstigt att inte allt klaffar direkt. En sådan issue där Graham har haft mindre rätt, är synen på bolag som binder mycket pengar i maskiner och liknande. Då Graham gillade företag med stora reella innestående värden av olika slag, så har Buffet en mycket skeptiskare hållning, på grund av att det i en värld av inflation kommer krävas stora återinvesteringar relativt intjäningsförmågan för att behålla sin nuvarande intjäningsförmåga.

Nog om detta, nu ska jag sova.

Mvh David

Återköp av egna aktier

Av alla sätt som ett företag direkt kan agera värdeskapande för sina aktieägare, så torde detta vara ett av de absolut bästa sätten - och i mina ögon långt bättre än att företaget delar ut beskattningsbara utdelningar. Jag är båda förundrad och besviken över att de flesta riktigt bra företag vid möjlighet väljer att ha en hög utdelning, istället för att använda sig av återköp (eller en riktigt giftig kombination med utdelning samt återköp).

När ett företag köper tillbaka egna aktier, visar det på flertalet goda sidor samt tendenser. Bland annat dessa:

• Företaget visar att de bedömer sin egen aktie som undervärderad, och utnyttjar därmed en bra möjlighet att investera till hög return on investment i något de känner till.
• Företaget flyttar fram alla kvarvarande aktieägares ägarpositioner inom företaget.
• Företaget skiftar över pengar till aktieägarna skattefritt, vilket innebär att en större avkastning ges p.g.a. minskad skatteeffekt.
  

Det är framförallt den sista punkten jag, som enskild investerare, är intresserad av då jag ser den som långsiktigt uthållig. Berkshire Hathaway, Warren Buffets investeringsbolag, har gjort sig kända för att endast en gång med Buffet som huvudägare delat ut en utdelning (något som Buffet senare har talat om som ett misstag). På detta sätt har Buffet låtit sina investerare ta del av fortsatt kumulativ värdeökning, utan att aktieägarna i Berkshire Hathaway tvingats till utdelningsskatt innan de kunnat återinvestera sina utdelningar. (Warren Buffet har förvisso inte köpt tillbaka egna aktier, men han har vid flera tillfällen påtalat detta som en rimlig möjlighet, och ifall aktien skulle handlas till under book value - som i början av 1980-talet, är det mer sannolikt än inte att Buffet använder delar av sin enorma krigskassa till detta ändamål.

För mig som aktieägare, spelar det ingen roll på vilket sätt jag tjänar pengar. Mitt mål är att tjäna så mycket som möjligt. Ifall jag som aktieägare väljer att ha pengarna i ett företag som lämnar en utdelning på 5% per år, eller i ett företag köper tillbaka 5% av de utestående aktierna varje år varpå jag årligen säljer 5% av mina egna aktier, spelar absolut ingen roll - skillnaden uppkommer först när jag (som bör vara fallet) anser att min grundinvestering fortfarande är så intressant att jag skulle vilja återinvestera utdelningspengarna. Min ägarandel kommer att öka mer, ifall ett företag endast köper tillbaka sina egna aktier, än om jag kommer behöva öka min ägarandel genom att köpa nya aktier via utdelningsbeskattade pengar.

Några korta observerande ord när det är olämpligt för företag att återköpa egna aktier (och även ge utdelningar), när företaget är värderat till väldigt höga vinstmultiplar och/eller till långt över sitt eget book value. Ifall investeringar kan göras internt inom rörelsen till en högre ROI än genom återköp, så är ju naturligtvis detta att föredra. Dessutom är det olyckligt när ett företag försakar den egna verksamheten och inte investerar så mycket pengar som behövs för att hålla uppe utvecklingsgraden inom verksamheten för att generera den långsiktiga stabila intjäningsförmågan, för att istället återköpa aktier - ett exempel på när återköp av egna aktier kan ha gått för långt är exempelvis AstraZeneca, där avsaknaden av produkter i pipeline de kommande åren gör sig allt mer påmind (vilket kanske är ett resultat av för lite spenderade pengar på forskning). Allt annat lika, så kvarstår dock faktumet att återköpare kommer att generera bättre avkastning till sina aktieägare än vad utdelare kommer att göra, på sikt.

Så till alla högutdelare hade jag velat säga: sluta med dem och köp tillbaka egna aktier istället, och låt mig som investerare välja ifall jag vill plocka ut och beskatta mina pengar eller inte!

Mvh David

Varför skuldfri?

"Den som är satt i skuld är inte fri" sa en mycket intelligent statsman har jag för mig. Jag får ofta höra olika människor förmedla samma tanke. Att skulder och lån är något man endast tar för att det är nödvändigt, och något som man helst borde slippa undan helt. Att låna på sitt hus ses som okej, eftersom det inte finns några andra alternativ för de flesta, men att köra en ganska kraftigt belånad aktieportfölj väcker mer ifrågasättande. Detta är i mina ögon ett rätt så onyanserat sätt att se på belåning, speciellt med tanke på de fördelar som belåning ger:

• Belåning ger skattereduktion, vilket gör att du endast i realiteten behöver betala 70% av lånekostnaden.
• Hävstången på dina investeringar ökar kraftigt.

För att illustrera fördelarna med belåning, kan exempel lätt tas från bostadsmarknaden. Jag kan ärligt inte säga en enda människa jag känner, som har förlorat pengar på sin bostad. Väldigt många personer har däremot tjänat miljoner på att behålla sin bostad en längre tid. Gemensamt för flera av dessa personer, är att de ofta har fått en avkastning på flera tusen procent på sitt insatta kapital.

Ett par köpte en bostad för 1,475 MSEK 1990, precis innan bostadskraschen. Samma par sålde år 2006 bostaden för 3,6 MSEK. Endast en värdeökning på 144% kan tyckas, eller en årlig värdestegring på 5,7%. Men ifall vi istället tittar på hur mycket paret investerade i huset till att börja med: 150 000 SEK, och tittar på vad de har fått ut efter att lånet är betalt 16 år senare, 2,275 MSEK - en värdestegring på 18,5% årligen, trots att husköpet ingalunda gjordes på en optimal tidpunkt (för att göra uträkningen korrekt måste vi naturligtvis ta hänsyn till de räntor som har betalats, men det går snabbt att konstatera att skillnaden mellan 5,7% och 18,5% i det här fallet har varit mer än tillräcklig för att jobba in räntorna).

Jag tycker att det under vissa förutsättningar helt klart finns möjlighet att via belåning kraftigt öka sin förväntade avkastning på lång sikt. Dessa förutsättningar handlar om att:

• Investera långsiktigt.
• Investera smart.
• Kunna täcka sina räntekostnader flera gånger om, med stabila intäkter som ges ex.v. via ett jobb.
• Agera på kortsiktigt kraftiga felprissättningar.

Alltså. När börsen rasar 30-40%, och att du som investerare bedömer att aktier är billigare än på länge samt att du kan förvänta dig en god avkastning vid de prisnivåer som då råder, samtidigt som du har stabila intäkter som räcker flera gånger om till att betala dina räntekostnader: Var inte rädd för att belåna ditt innehav. I längden kommer det kunna vara mycket lukrativt.

Belåning är givetvis inte något för alla. Jag använder det vid tillfälle, för att jag dels ser mig som riktigt intresserad och bedömer min investeringsförmåga till att vara tillräckligt bra, samtidigt som jag kan täcka mina lånekostnader flera gånger om. Ett någorlunda stabilt psyke är naturligtvis en förutsättning, och att låna för korta affärer är något jag personligen är livrädd för.

Mvh David

Hur vet du att du gjort rätt?

En fråga som jag ofta får, är hur jag vet ifall jag gjort rätt eller fel vid ett investeringsbeslut, och vad som därmed sorterar ut min synvinkel på ett sätt som gör den korrekt gentemot vad den allmäna synvinkeln (alltså dagsvärderingen) av ett bolag.

Svaret är mycket enkelt.

Det är omöjligt att veta ifall jag har rätt eller fel.

Grundprincipen är dock, att ifall jag gör mer rätt än de jag tävlar mot (aktiemarknaden i övrigt), så kommer detta att generera mig en meravkastning. Jag kommer, precis som alla andra, att fatta fel beslut från tid till tid, men jag arbetar ständigt med utgångspunkten att eliminera misstag. Ett mycket talande och viktigt citat från Warren Buffet säger följande:

"You’re neither right nor wrong because other people agree with you. You’re right because your facts are right and your reasoning is right—and that’s the only thing that makes you right. And if your facts and reasoning are right, you don’t have to worry about anybody else."

Det ligger, som vanligt, väldigt mycket i vad han säger. Ifall jag gör min läxa bättre än genomsnittsinvesteraren på börsen, och applicerar detta på mina investeringar, så kommer detta ge en överavkastning på sikt.

Det är inte alltid nödvändigt att spendera timmar i årsredovisningar för att på så vis få en alltmer underbyggd uppfattning om ett företags egentliga värde, och att sedan applicera detta för att tjäna pengar. Stundtals kommer tio minuters arbete och 10 års väntan att generera riktigt stora pengar till investerare - men i grund och botten, är det aldrig fel att vara välpåläst inom sitt ämne.

Mvh David

Företagsvärdering, Parameter 2. Begreppen Owner Earnings

Dags för den andra parametern/analysmodellen jag använder vid företagsvärdering. Mycket nedan är begreppsförklaringar samt dess relevans - viktiga begrepp som sådana, för att förstå det sätt jag förespråkar företagsvärdering. Denna tar framförallt hänsyn till något som kallas diskonterade "Owner Earnings", vilket även har väldigt mycket med kapitalbindning att göra. Begreppet och appliceringen som sådan kommer av världens mest framgångsrika investerare genom tiderna: Warren Buffet.

Inledning
Vid analyser av företag, är det väldigt ofta jag ser att folk endast tar hänsyn till exempelvis vinsten som ett företag gör - varpå ett godtyckligt p/e-tal får gestalta det motiverade värdet. Givetvis kan dessa tvåminutsanalyser fylla en funktion, men i grund och botten finns det ett mervärde att vara aningen mer omfattande i sin analys. Det är nämligen, i allra största utsträckning, skillnad på olika sorters vinstmedel. Skillnaden beror framförallt på hur vinstmedlen genereras, och i vilken form de realiseras. Dessutom är det ofta väldigt missvisande att endast kolla på ett års vinst, och sedan applicera en godtycklig multipliceringsfaktor som inte nödvändigtvis svarar mot företagets rättmätiga värde.

Owner Earnings
Vad är det som skiljer Owner Earnings från den vanliga vinsten ett företag genererar? Owner Earnings, är helt enkelt den summa pengar du totalt hade fått i fickan efter att ha ägt företaget själv i ett år - vilket inte nödvändigtvis är samma sak som vinst. De flesta företag behöver göra investeringar av olika typer, och därmed binda kapital för att kunna åstadkomma ökade vinster och ökade omsättningstal. Ett företag som kräver stora nya investeringar kontinuerligt varje år, för att kunna bibehålla sin nuvarande verksamhet eller utöka den, kommer därmed allt annat lika ha lägre Owner Earnings än ett företag som inte behöver investera lika mycket i exempelvis maskiner.

Owner Earnings tar inte heller hänsyn till "osynliga" minusposter i resultaträkningen, som exempelvis avskrivningar på inventarier eller goodwill. Faktum är ju trots allt, att dessa avskrivningar inte nödvändigtvis har att göra med företagets kommande investeringsbehov: och om samma inventarier kan fortsätta att användas, även efter att avskrivningstiden är slut, så skulle medtagande av avskrivningarna vara uppenbart direkt missvisande. Ett enkelt exempel för att illustrera hur avskrivningar kan verka missvisande följer:

Ett enkelt exempel
Tänk dig att ditt företag har köpt ett annat företag för 100 000 SEK. Företaget är en privat psykologmottagning. Företaget har under de senaste 3 åren (företagets livslängd) genererat stabila förluster på 10 000 SEK per år (företagets intäkts- och utgiftsposter bedöms stabila de kommande två åren). Företagets egna kapital ligger på 100 000 SEK, vilket gör att du inte kommer få någon överskjutande goodwillpost. Låt oss anta att företagets egna kapital till fullo bestod av de inventarier (läs: fina psykologmöbler som finns i mottagningsrummet) som skall skrivas av, och har två år kvar av den redovisningsmässiga nyttjandeperioden. Du gör själv bedömningen att inventarierna har en väsentligt längre nyttjandetid än vad som redovisats, och att du i fortsättningen (från vårt uppköpsår) kommer att behöva investera 10 000 SEK per år i inventarier för att kunna fortsätta bedriva verksamhet i samma omfattning (det visar sig att dina kunder är noggranna med att mottagningen ger ett gediget intryck - för att upprätthålla standard behöver du alltså investera 10 000 SEK per år i utbyte/renovering av möblerna).

De två kvarvarande åren, kommer inventarierna att skrivas av med 50 000 SEK vardera år (avskrivningsperioden för inventarier är fem år, två år kvar av avskrivningstiden ger 100 000 / 2 = 50 000). Denna post på 50 000 SEK, kommer att räknas med i resultaträkningen - och har även varit medräknad under de senaste 3 åren.

När vi kollar på resultaträkningen, ser det alarmerande ut - en förlust på 10 000 SEK per år har väl aldrig gjort någon människa rik? Men kolla ett steg längre: Inventarierna vi äger i företaget, kommer att kunna fortsätta nyttjas, och vi har gjort bedömningen att vi behöver investera 10 000 SEK per år i inventarier för att kunna upprätthålla nuvarande standard. Den enda utbetalningspost som påverkar oss, är alltså de 10 000 SEK per år som vi årligen kommer behöva investera. För att räkna ut Owner Earnings tar vi följande tre steg:

1. Tar den uppskattade vinsten för det givna året. Alltså en förlust på 10 000 SEK.
2. Lägger till avskrivningarna på vinsten eller förlusten. Alltså - 10 000 + 50 000 = 40 000 SEK.
3. Drar av det långsiktiga investeringsbehovet för att upprätthålla nuvarande företagsposition. Alltså 40 000 - 10 000 SEK = 30 000 SEK.

Owner Earnings, från år 1, är alltså 30 000 SEK - trots att vi rent redovisningsmässigt gjorde en förlust på 10 000 SEK! Oavsett vad som står i redovisningen/resultaträkningen, så kommer vi alltså att ha tjänat 30 000 SEK efter att ha varit innehavare av verksamheten i ett år - med tanke på att vi gav 100 000 SEK för företaget, så ser det ut som en riktigt fin investering!

Free Cash Flow kontra Owner Earnings
Begreppet Owner Earnings är alltså i princip detsamma som fritt kassaflöde (free cash flow), med reservationen att Owner Earnings använder justerade siffror för att uppskatta det långsiktiga investeringsbehovet för företaget i fråga - istället för att, som ofta förespråkas när fritt kassaflöde ska beräknas, endast se på investeringsbehovet för ett givet år och sedan förutsätta att denna siffra är den mest representabla för framtiden.

När Owner Earnings beräknas, är det därför oerhört viktigt att vi inte baserar siffrorna på ett enskilt år - utan bedömer det kommande investeringsbehovet. Kanske så kräver vår verksamhet att vi gör en extra stor investering endast vart femte år - och att beräkna sina siffror utefter detta femte året kommer att ge oss en felvisande (och alltför pessimistisk) bild av verksamhetens värde. Ett bra sätt att få koll på historiska Owner Earnings och därmed kunna göra en bättre bedömning för framtiden, är att se på genomsnittligt investeringsbehov över lång tid (samt hur detta investeringsbehov har förändrats över tiden i och med att företaget växt, vilket det förmodligen har gjort).

Som applicering i företagsvärdering
En applicering av Owner Earnings som sådana, kan göras genom att se hur Owner Earnings har förändrats under en tioårsperiod och därefter skatta hur de kommer att kunna förändras i framtiden. Vid nuvarande Owner Earnings, och en konservativt tilltagen uppskattning gällande vad företaget i fråga kommer att kunna åstadkomma i framtiden, kan dessa Owner Earnings sedan diskonteras mot den riskfria räntan plus en lämplig riskpremie för att ge en pekpinne om vad det egentliga värde är. Jag brukar diskontera framtida antagna vinster med 10%, samtidigt som jag alltid gör ett antagande om klart avtagande tillväxt från historiska siffror (ett företag som växt med 20% per år i tio år, kommer att ha svårt att växa lika mycket under nästa 10-årsperiod - men kanske kan företaget klara 15% de första tre åren, och därefter 10%?). När dessa Owner Earnings diskonterats mot din diskonteringsränta, för varje enskilt år tio år framåt i tiden, och summan av dessa nuvärden har beräknats - då har vi ett skattningsvärde för vad företaget i fråga är värt (som, ifall vi har skött oss rätt, dessutom är konservativt tilltaget).

Teorin applicerad i praktiken
Exempel på företag som jag personligen inhandlat efter att ha lagt särskild uppmärksamhet till Owner Earnings och att dessa sett riktigt fördelaktiga ut för en långsiktig investering, är Nobia och Ballingslöv. I mångt och mycket har jag dock haft svårt att se och bestämma deras durable competitive advantage på ett riktigt uttömmande sätt - vilket gör att mina uppskattningar om framtida vinster mer eller mindre varit oväsentliga och blivit bortprioriterade vid min bedömning. Jag har snarare konstaterat "vid den här intjäningsförmågan så motsvarar värderingen en årsränta på över 10%, samtidigt som båda företag har visat styrka och växt under en relativt lång tid. Dessutom torde det finnas förutsättningar för att fortsatt växa på en den fragmenterade köksmarknaden".

Att endast använda sig av historiska siffror (som jag i princip gjort vid Nobia och Ballingslöv) är tyvärr inte tillräckligt för att göra en rimlig uppskattning av ett företags framtid - vilket med säkerhet gör att dessa investeringar är mer osäkra för min del. Förvisso tenderar bra företag att fortsätta att utvecklas bra, och dåliga sådana fortsätter att producera skräp - men det är av största vikt att även titta på företagets välmående i denna stund, i den utsträckning det går. Denna bedömning, syftar till att utreda om, och på vilket sätt, ett företag har ett uthålligt konkurrensmässigt försprång gentemot övriga marknadsaktörer (durable competitive advantage) - och att sedan bedöma vad detta försprång innebär i form av fortsatta möjligheter till att generera mer pengar till aktieägarna.

Durable competetive advantage
Ett företag som inte är välpositionerat gentemot andra aktörer, kan få det svårt att fortsätta prestera väl. En annan typ av investering, handlar om att investera i företag som uteslutande har ett väldigt stort durable competitive advantage - som i sig medför att bolaget i fråga kan spås en lysande framtid, och med den lysande framtiden såväl starkt stigande vinster samt aktiekurs (förutsatt att du gjort din läxa och inte betalat för mycket pengar). Ett tecken på att ett företag innehar ett durable competitive advantage (men långtifrån det enda tecknet), är att bolaget i fråga behöver binda väldigt lite pengar för att kunna generera fortsatta ökningar i såväl vinst som omsättning.

Mer om detta, durable competitive advantage, i ett senare inlägg om företagsvärdering.

Mvh David

Företagsvärdering, Parameter 1. Eget kapital och Värdeinvestering

Tänkte dela upp följande ämne i flera delar, framförallt då jag anser att ämnet företagsvärdering som sådant är intressant att belysa från flera olika perspektiv - och att olika investeringar görs på olika grunder. Den enda gemensamma faktorn i mina investeringar är att de alla är ämnade att tjäna pengar - någonting som inte nödvändigtvis behöver vara ett mål för en annan investerare. Att investera för att främja verksamheter som ligger en nära hjärtat, skaffa sig makt, eller på annat sätt kringgå maximal avkastning som princip kan även dessa vara investeringar för vissa typer av människor. Jag är inte en av dem.

Inledning
Vid företagsvärdering finner jag det inte nödvändigt att komma fram till alltför exakta eller specificerade värden. Alla värden som räknas fram, kommer att vara överslagsvärden på ett eller annat sätt, och de skall därmed behandlas som sådana. Jag har i tidigare inlägg kommenterat begreppet Säkerhetsmarginal (Margin of Safety) - vilket kortfattat innebär att du håller dig till bolag som kan påvisa flera olika sorters säkerhetsmarginaler i form av såväl värdering samt produkter och företaget i övrigt. Inspiration tages framförallt från boken The Intelligent Investor med Benjamin Graham.

Värdeinvestering
Den första form av investering jag började kolla på, var det rena substanscaset - så kallad value investing alternativt värdeinvestering. Teorin är enkel: ifall du köper ett bolag under dess verkliga egna kapital, samtidigt som bolaget i fråga genererar vinster och betalar utdelningar - så har du dig ett potentiellt case.

Investeringsprincipen är såväl enkel att följa, förstå och applicera. Ifall du hittar ett företag, som vid likvidation hade kunnat dela ut 100 SEK per aktie till aktieägarna, samtidigt som bolaget historiskt har tjänat bra med pengar och kan antas fortsätta göra detsamma - så torde fallhöjden inte vara alltför stor. På sikt är det väldigt svårt att se, att ett bolags tillgångar skall vara värda mindre innanför bolaget än utanför detsamma - så länge företaget i fråga genererar vinster till aktieägarna.

Ett exempel
Ett exempel på bolag som jag tidigare köpt, och även drygat ut mitt innehav efter kursfall, som stämmer överens på denna kategori är Broström. Det råder i dagsläget ett väldigt sug på fartyg, och världsmarknadspriserna på tankers har skjutit i höjden till följd av detta. Eftersom rederibranschen är en väldigt kapitalintensiv industri, kommer dessa höjda världsmarknadspriser få ett stort genomslag i Broströms likvidationsvärde.

Broström har, bekräftat av utomstående värderare, kommunicerat övervärden i fartygsflottan så stora att det egentliga substansvärdet i Broström ligger långt över det redovisade egna kapitalet - och det är fullt möjligt att övervärdet är så stort att det egentliga egna kapitalet borde ligga på 100 SEK per aktie. När Broströms då handlas till blott 43 SEK per aktie, och har en direktavkastning på runt 7% och ett 1-siffrigt p/e-tal på såväl genomsnittet för de senaste fem årens vinster som ett marginalviktat genomsnitt över den senaste tioårsperioden baserat på dagens omsättning - så torde investeringen ha klart potentiell uppsida, även om Broström har 2-3 tuffa år framför sig (vilket vi idag inte vet någonting om).

Value investing in short
Sammanfattningsvis, kan snabb värdeinvestering alltså sammanfattas till:

1. Hitta ett företag vars verkliga substansvärde är långt över börsvärdet.
2. Förvissa dig om att företaget i fråga tjänar, och har tjänat pengar (ju mer desto bättre)
3. Köp och behåll tills värderingen inte längre följer dina förutbestämda krav.

Exempel på krav för en investering av nyss nämnda karaktär, kan exempelvis vara att

1. Endast köpa bolag som värderas till 60% av sitt verkliga substansvärde, eller mindre.
2. Endast köpa bolag som värderas till max 15 gånger årsvinsten.
3. Endast köpa bolag som har en direktavkastning på 4% eller mer.

När börsvärdet uppgår till ex.v. 80% av det egentliga substansvärdet, skall då aktien i fråga säljas - om denna riktlinje satts ut före investeringen (jag använder inte ovanstående parametrar, men jag anser att de kan fungera som riktlinjer). Värdeinvestering baserat på substans, har väldigt ofta den karaktären att investeringar kommer att ske i bolag som på ett eller annat sätt är väldigt impopulära för tillfället på marknaden - dessa bolag tillhör oftast inte den karaktär av bolag med världens mest lysande framtid till mötes à la Coca Cola, men kan ändock fungera som ett väldigt bra lågrisksparande.

Exempel där riktig värdeinvestering baserat på substansvärde kan föreligga idag i Sverige, är ex.v. inom skogs- och rederisektorn.

Fallgropar med värdeinvestering baserat på substans.
När ett bolag värderas långt under sitt substansvärde, är det väldigt viktigt att fråga sig "varför?". Om detta "varför?" gör gällande att bolaget i fråga är misskött, och har en fortsatt väldigt dyster framtid till mötes, kan det stundtals vara en dålig investering att ens då röra bolaget i fråga. Exempel kan vara att ledning och huvudägare inte är intresserade av att realisera aktieägarvärden på något sätt, utan känner sig konfortabla med att verksamheten handlas långt under substansvärdet. Ifall ledningen avisierar och genomför återkommande återköp av aktier, är detta ett sätt att minska substansrabatten och samtidigt själva genomföra investeringar som direkt ger en förkrossande ROI (return on investment) för aktieägarna.

En annan fallgrop, är att det egna kapitalet som står i årsredovisningen aldrig någonsin är det verkliga egna kapitalet. Jag kan inte poängtera den här poängen tydligt nog. Det finns flera olika typer av redovisade tillgångar i ett bolag - vissa av dessa ser jag som helt klart mer värda än andra. Ifall tillgångarna består av godwill som erhållits vid förvärv av andra rörelser, så är denna goodwill inte riktigt eget kapital. Exempel riktigt eget kapital är eget kapital som på ett eller annat sätt på ett rimligt sätt kan realiseras vid likvidation av företaget i fråga. Består företagets tillgångar av rena kontanter, så är detta naturligtvis mumma för aktieägarna, då kontanter har en tendens att behålla sitt värde på andrahandsmarknaden. Består företagets tillgångar av fastigheter i en stad med över 50 000 invånare, torde även dessa tillgångar vara relativt lättsålda. Men ifall företagets tillgångar uteslutande består av föråldrade maskiner, goodwill, och ett svårsålt lager, så kommer det redovisade egna kapitalet ofta ligga över det verkliga realiseringsbara egna kapitalet. När jag pratar eget kapital, pratar jag alltså slaktvärde, inget annat.

Värdeinvestering som komplement

Att värdeinvestera behöver inte nödvändigtvis göras i ett vakum och som enda synsättet på sina investeringar. Tvärtom, förespråkar jag värderelaterad substansvärdering som ett komplement till värdering av alla företag, oavsett typ. Allt annat lika, är det naturligtvis bättre att ett företag i fråga har ett större eget kapital att kunna parera svåra tider med (eller dela ut till mig). Komplementsdelen är något jag kommer att sammanfatta i ett kommande inlägg, där jag sammanfattar de olika överhängande företagsvärderingsmetoder jag applicerar, i ett sammanfattande inlägg.

Om ni har några som helst frågor, är jag naturligtvis tacksam att ta emot dessa. Investeringar har en livslång inlärningskurva, så förvänta er inte att bli nästa Warren Buffet på en vecka. Att inneha ett intresse, och finna intellektuell stimulans av att värdera företag och lära sig mer om detta ämne är ofta en grundförutsättning för att nå riktigt bra kunskapsnivå på sikt. Oavsett värdering, innebär alltid aktieinvesteringar ett risktagande. Det är därför av största vikt att göra en såväl gedigen analys, som att inte bli övermodig i sitt risktagande. En bra grundregel är därför vara att aldrig investera pengar som du inte känner dig konfortabel med kan fluktuera starkt i värde - som investerare ska du vara beredd på att aktierna du äger kan halveras i börsvärde, utan att du för den delen blir orolig för ditt tagna investeringsbeslut (sista frasen är tagen av Buffet själv).

Mvh David

Gammal Guldartikel av Warren Buffet

Tål att läsas, flera gånger. Tänk att han efter detta har ytterligare 24 framgångsrika år bakom sig - det finns inget dumt i att fortsätta med det man är bra på.

http://www.tilsonfunds.com/superinvestors.pdf

Mvh David

Margin of Safety

På sätt och vis känns det fel att blogga om ett av de absolut viktigaste koncepten som finns i investeringar, kanske rentutav det viktigaste, på en dag där det sprids skämt över hela jordklotet. Vid närmare eftertanke har jag dock kommit på att den (brist på) behandling som ämnet ges vid finansiella utbildningar verkligen är ett skämt, varför jag alltså kan ha ett skämtrelaterat inlägg och samtidigt tala om något jag finner extremt viktigt.

Margin of Safety, eller säkerhetsmarginal som det så fint kan översättas till på svenska, är ett totalt grundläggande koncept i alla vetenskaper jag kan tänka mig - förutom den finansiella.

Ifall jag bygger en bro, och räknar med att lastbilar som väger 40 ton ska kunna göra över bron, kommer jag inte att bygga bron för att den ska klara 41 ton. Jag bygger bron så att den klarar 150 ton under starka temperaturväxlingar.

Ifall jag vet att kureringsgraden för TBC som behandlats med antibiotika i 3 månader ligger på 99%, behandlar jag den i ytterligare 6 månader för att vara på den säkra sidan.

Ifall jag skall ta ett viktigt flyg, är jag vid flygplatsen minst en timme innan flyget lyfter.

Alla ovanstående exempel, baseras på det fullkomligt rationella tänkandet att oförutsedda saker kan inträffa, och att saker och ting inte alltid går exakt som vi beräknat dem. Vi ger oss själva en "margin of error", så att vi trots ett personligt eller icke-personligt felsteg fortfarande kan undvika förödande konsekvenser.

Att tanken med säkerhetsmarginal skall kunna tillämpas på investeringar förutsätter att marknaden inte är effektiv. Ifall aktiemarknaden vore effektiv, skulle det vara omöjligt att ha en edge på marknaden utan insiderinformation. All legitim forskning som någonsin har presenterats mig inom området har kommit fram till att aktiemarknaden inte är effektiv, en åsikt som naturligtvis delas av världens främsta investerare - Warren Buffet.

Ifall detta då stämmer, att felprissättningar uppkommer, och att du ibland kan köpa något för mindre än vad det egentligen är värt - så kan du som investerare göra bra affärer. Ifall du ser en aktie, och efter noggrannt övervägande bestämmer dig för att företaget bakom aktien är värt 100 MSEK, medan aktien har ett börsvärde på 90MSEK, kommer du rent teoretiskt att göra en vinst på 11% gentemot marknaden när denna aktie blivit rättvärderad. Men, det finns aldrig garantier för att din analys varit helt korrekt, och det finns heller inga garantier att marknaden vid ett givet tillfälle kommer att vilja betala företagets rätta värde så att du kan sälja. Därför är det, viktigare än något annat, direkt livsnödvändigt för en aspirerande framgångsrik investerare att endast inhandla aktier som visar på en mycket stor säkerhetsmarginal - alltså ett så stort gap som möjligt mellan egentligt värde och börsvärde.

Att köpa 100-lappar för 90 SEK torde vara en god idé, men faktum är att dessa idéer inte alls är goda idéer när det finns bättre möjligheter att tillgå. Att köpa 100-lappar för 30 SEK stycket är däremot så mycket mer än bara en god idé: Även om du gjort en felaktig analys, och du egentligen har betalat 30 SEK för något du senare kom fram till var värt endast 90 SEK, så har du ändå gjort en riktigt bra affär. Ifall marknaden senare prissätter din aktie till 75 SEK, utan att din uppfattning om aktiens värde har förändrats, kan du dessutom plocka hem en bra vinst och istället investera i bolag som du för tillfället tycker är mer undervärderade.

Hela begreppet säkerhetsmarginal underminerar det som experter brukar kalla risk. Konsensus om att det finns högrisk- och lågriskmarknader och att högriskmarknader har förväntat bättre avkastning är inget annat än rent bogus. Faktum är, att ju högre förväntad avkastning du som investerare har - desto lägre kommer din risk att vara.

Lika lite som ett bra broarbete och en bro som klarar av långt mer än vad den ska användas för minimerar risken för att bron rasar samman, så kommer ett bra investeringsarbete med investeringar som sker med en stor säkerhetsmarginal förvissa investeraren om såväl god avkastning och låg risk på lång sikt. Egentligen så är risk på det sättet det idag används, ett totalt oanvändbart begrepp för en seriös investerare - en seriös investerare har redan diskonterat in de risker som finns för bolaget i sin värdering.

Jag avslutar med tre citat av mannen som säger allt jag försöker säga, fast på ett mycket bättre sätt.

"The strategy we've adopted precludes our following standard diversification dogma. Many pundits would therefore say the strategy must be riskier than that employed by more conventional investors. We disagree. We believe that a policy of portfolio concentration may well decrease risk if it raises, as it should, both the intensity with which an investor thinks about a business and the comfort-level he must feel with its economic characteristics before buying into it."

"Risk comes from not knowing what you're doing."

"You leave yourself an enormous margin of safety. You build a bridge that 30,000-pound trucks can go across and then you drive 10,000-pound trucks across it. That is the way I like to go across bridges."

Mina damer och herrar. Warren Buffet när han är som han alltid är - bäst på det han gör.

Mvh David

Hitta digsjälv

Det talas väldigt mycket om olika förebilder gällande investeringar. Jag har flertalet, framförallt i Warren Buffet, men även personer som Mats Qviberg och Öresund, Peter Lynch, Philip Fisher och Benjamin Graham. Att jag inspirerats av alla, betyder ingalunda att jag är lika bra på det de gör eller gjorde, utan snarare att jag endast har haft dem som utgångspunkt när jag kommit fram till min egen (ännu icke helt förfinade) investeringsfilosofi.

Det är bara att inse. Det finns inget sätt att perfekt kopiera någon annans investeringsfilosofi - i grund och botten måste du anpassa allt åt dig själv, dina egna styrkor och dina egna preferenser. Att lyssna för mycket på gurus är alltså inte alltid önskvärt.

Däremot, kräver jag både av mig själv och av andra en mycket bra anledning ifall jag skulle gå emot någon av de personer jag ser som mycket framstående inom investeringsbranschen. Ifall jag hör att Warren Buffet inte ser någon anledning till att oljepriset kommer sjunka över den närmsta 10-årsperioden, så kommer jag behöva en väldigt bra anledning till att ifrågasätta det han tror.

Ett litet kortare inlägg det här. Vill även passa på att tacka för de uppmuntrande kommentarer jag har fått - det är alltid kul att höra att ens infallsvinklar är av nytta. Det här (eller nästa) inlägg kommer att vara det sista inlägget på ett par dagar. I morgon sticker jag nämligen ner till Skåne och blir inte hemkommen förrän på söndag igen. I början av nästa vecka kommer jag lägga upp lite nya analyser av bolag jag verkligen tror på.

Mvh David