Lärdom 2 - Gör en investeringsplan

Jag var lyckosam nog att i tidig ålder hitta ett välbetalt och flexibelt jobb, vilket gjorda att jag under långa perioder har kunnat sätta in stora pengar på börsen genom att koncentrera mig på mina intäkter snarare än mina utgifter. Detta stämmer kanske överens för vissa av er som läser, men för den stora merparten är det snarare kostnaderna som ska kontrolleras för att bli framgångsrik över tid som investerare.

Jag ser framgångsrik investering som en process med vilken en person med hjälp av en noga åtföljd plan, ger sig själv bästa möjliga chanser att uppnå sitt investeringsmål. Tidigt i min aktiekarriär formulerade jag en plan för hur jag över tid skulle kunna bli en framgångsrik investerare. Under tiden jag investerat har jag under olika faser fokuserat på följande:

1. Spara och investera pengar.
2. Utveckla min investeringskunskap.
3. Över tid slå det utdelningsjusterade börsindexet SIX PRX med mer än 5% per år.
4. Kunna leva en komfortabel livsstil med hjälp av mina förvaltade pengar.

Som nybörjare hade jag ett totalt fokus på punkt 1. Jag gillade att spara och lägga undan pengar redan som barn, bad om att få pengar istället för glass när jag var på stranden som barn, och gjorde såväl hushållssysslor som pantade burkar för att kunna sätta in mer pengar i aktiefonder. Vid det tillfället hade jag knappast någon bra koll alls, av naturliga skäl, men över tid övergick mitt fokus till punkt 2. När jag började utveckla min investeringskunskap och lärde mig allt mer,  möjliggjordes målsättning 3. I takt med att jag fått mer pengar så har mitt fokus på punkt 1 blivit mindre viktigt.

Jag förstår ifall konceptet att göra upp en investeringsplan kan låta såväl krystat och märkligt, men låt mig över nästkommande inlägg ge er ett par goda argument som fått mig alltmer övertygad om att det är den definitiva vägen att gå för att nå framgång.

Nästa inlägg kommer fokusera på det första målet i min investeringsplan, att "Spara och investera pengar".

Tills dess vill jag önska er en trevlig fredag, och en trevlig helg!

David

8 år senare - vad hände med oljepriset?

För mer än åtta år sen skrev jag ett inlägg där jag gick till gränsen av min kompetenscirkel, nämligen ett kortare resonemang om att oljepriser över 100 USD/fat var ohållbara i det långa loppet. Jag tycker inte längre att min dåvarande analys är helt klockren, men det finna delar av den jag fortsatt tycker är såväl viktiga som lärorika för en investerare.

http://aktiefanatiker.blogspot.se/2008/08/olja-p-kort-sikt-5-10-r.html

De koncept jag primärt tycker är välartikulerade från min sida ovan, är koncepten utbud, efterfrågan och basråvara. Över tid kommer utbud och efterfrågan att matchas, såväl på ner- och på uppsidan. Det vi nyligen har sett inom oljevärlden är ett överutbud och kraftiga prisfall som följd, vilket är ganska precis tvärtemot vad som hade hänt när jag senast skrev om oljan.

Jag intar idag en generellt mer agnostisk inställning till kortsiktiga prisförändringar inom råvaror, eller överhuvudtaget priser som styrs primärt av utbud samt efterfrågan. Detta eftersom det är väldigt svårt att bilda sig en uppfattning om hur snabbt prisförändringar kommer att ske, och att även oundvikliga prisförändringar kan ta många år på sig att realiseras.

Låt mig gestalta detta med ett annat exempel:

Antag att jag efter gedigen analys skulle komma fram till att priset på bostadsrätter i Stockholms innerstad var för höga med en faktor om 30%. Antag därutöver att jag i den analysen visar mig ha rätt. Detta kommer då att innebära att jag, förr eller senare, kommer att få se priserna anpassas från dessa överpriser. Jag kan dessvärre inte ha någon aning om när en sådan anpassning kan förväntas att ske. Rent praktiskt innebär detta två problem för mig:

1. Ur investeringshänsyn innebär det att jag får svårare att anpassa min investeringsstrategi. Det kan vara så att priserna fortsätter att vara höga under 10 års tid eller mer innan de anpassar sig, vilket gör att min realiserade årliga avkastning av att "ha rätt" kommer att bli lägre, och potentiellt otillräcklig.
2. Som privatperson innebär de sociala och mentala kostnaderna av att inte ha ett fast boende att vara avsevärda (denna punkt är inte särskilt intressant beträffande aktieinvesteringar, men dock väl så viktig för bostäder)

Man kanske kan tro att jag hållit mig borta från oljebolag. Tyvärr inte, då jag överlag haft sämre resultat på dessa än den övriga portföljen. Under devisen att jag numera var mer agnostisk om priserna lyckades jag köpa såväl seismiska oljebolag samt oljeriggsbolag till priser som såg väldigt attraktiva ut med dåvarande oljepris.. I dagsläget äger jag inga oljeriggsaktier (de såldes med en kraftig förlust), men en del aktier i norska seismiska bolag (motsvarande ca 15% av portföljen). Vid tillfälle kanske jag gör en genomlysning av ett sådant bolag vilket jag är aktieägare i.

Tills nästa gång,

David

Lärdom 1 - satsa på högavkastarna

Jag menar inte aktierna med högst direktavkastning. Eftersom det är oerhört populärt att enkom fokusera på utdelningsprocent, vill jag säga detta tydligt. Ett högavkastande bolag är ett bolag som har en hög förmåga att generera kassaflöden, i förhållande till det kapital som företaget binder.

Över lång tid, vilket är den enda tid jag kan bedöma, kommer din avkastning att i huvudsak bero på en avkastningskomponent och en värderingskomponent.

Avkastningskomponenten är detsamma som bolagets förmåga att generera pengar på sitt egna kapital. Rent praktiskt kan detta ofta förenklas som bolagets resultat före skatt, dividerat med bokfört eget kapital.

Värderingskomponenten är till vilket pris den potentiella aktieägaren - alltså du - kan köpa aktien. Prissättningen kan beskrivas i termer av pris i förhållande till bokfört värde, eller pris i förhållande till bolagets förmåga att generera pengar.

Rent teoretiskt ska dessa två faktorer sammanvägt ge en teoretisk förväntad avkastning, vilket då ska medföra att ett bolag som är billigt i förhållande till värderingskomponenten inte heller behöver ha en hög avkasntingskomponent - bolaget kan ändå vara en bra investering.

Rent praktiskt har jag funnit att det varit betydligt lättare för mig att göra bort mig genom att köpa billiga lågavkastande bolag, än att köpa högavkastande dyra. Faktum är att jag aldrig misslyckats när jag köpt företag med hög avkastningskomponent. Jag har däremot missat genom att avstå från att köpa i bolag som jag tyckt varit för dyra, trots att en exceptionellt hög avkastningsprocent mer än kompenserat för priset.

Long time no see

Det är med blandande känslor jag tittat tillbaka på det jag skrivit på den här bloggen. Tiden sätter sina tydliga spår, och mycket av det som jag sagt är saker som jag hade velat formulera på ett annat sätt idag. Det är trots allt ett tidsdokument, på gott och ont, om hur jag var som investerare i de sena tonåren.

En del saker är jag glad över att jag insåg redan då, och i stora drag behövs inte många bra idéer inom investeringsvärlden så länge de blir tillräckligt amplifierade av tid och pengar.

Jag insåg redan som tonåring att ägargrundade och ägarledda bolag, kommer vara den typ av bolag jag främst kommer att hitta som också överensstämmer med min syn på företagande och skapande av aktieägarvärde. När jag slutade skriva bloginlägg här för mer än sju år sedan, var jag stor aktieägare i bland annat Balder - med just den motiveringen som en huvudaspekt.

En del saker har jag insett senare, och kan förhoppningsvis ligga till grund för färre misstag framöver.

Här är insikten om att det sällan är rätt att byta ut ägarledda företag, som visat sig förtjänta av min tid och kapitalallokering. Balder är även här ett gott exempel på att jag snarare borde ha kastat bort mitt Avanza-lösenord, än att ha sålt när de för första gången handlades till över 15 gånger det fria kassaflödet.

Det kanske dröjer mer än sju år tills nästa inlägg igen, men det finns saker att skriva om.

Tills nästa gång,

David

Katastrofsjuk

Givetvis ska man passa på att bli sjuk såhär inför studande tentaperiod. Ganska typiskt, speciellt med tanke på att exakt samma sak hände inför förra tentaperioden vilket medförde att jag missade min tenta där.

Det jag irriterar mig på mest, förutom att ha ont i halsen, är att jag inte kan träna. För någon som gymmar 4 dagar i veckan så är avbräcket från träningen något som gör mig ledsen. Det enda positiva i allt negativt är att jag enklare kommer lyckas hålla min deffdiet när jag nu är sjuk, är alltid väldigt osugen på mat i sjukdomstider.

För att inte göra inlägget helt värdelöst, bjuder jag på en av mina favoritlänkar med Warren Buffet. Warren Buffet MBA talk, finns i flera delar (kommer inte ihåg hur många), men jag måste ha sett klippen minst fem gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=DfuXKpMFUjc

Mvh David

Investeringars enkla regler

Det finns två regler gällande investeringar, vilka ifall de efterlevs kommer att göra mången man rik. Reglerna är som följer...

"Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule number one."

Världens genom tiderna mest framstående investerare, Warren Buffet, är upphovskällan till dessa visdomsord, och faktum är att dessa ledord alltid kommer att vara aktuella för investerare. Givet att man lyckas följa båda regler, kommer du som investerare att ha mycket på fötterna för att kunna uppnå mer än tillfredsställande avkastning över en lång tidshorisont.

För att lyckas med ovanstående, krävs det framför allt i mina ögon en enorm disciplin att ständigt låta de investeringar man gör, baseras på variablerna värde och pris, där pris är vad du betalar för det värde du får. Priset styrs av marknaden, värdet styrs av kvaliteten på det underliggande företaget du köper. Hög kvalitet är alltid värt en premie, och riktigt låg kvalitet är nästan under inga omständigheter något du som investerare ska försöka ge dig in i.

Aktiemarknaden som sådan möjliggör för människan att delta i några av sina favoritsysselsättningar: spå i kaffesump, leka Gud och cementera en övertro på den egna förmågan, för att nämna några. Detta är något jag kommer att fortsatt skriva om här på bloggen. Det jag i huvudsak tänker ta upp nu däremot, är att marknaden som sådan även möjliggör för "vanliga" människor att investera "riskkapital" i företag som av olika anledning behöver finansiering på börsen. Att man som privatperson deltar med egna pengar, för att få en andel i ett företag, är själva grunden till hur aktiemarknaden fungerar.

Företag som söker finansiering kan alltså söka denna finansiering på aktiemarknaden, genom att trycka upp nya aktier och notera sig själva. Skräckexemplen är många på de företag som sökt väldigt omfattande finansiering via aktiemarknaden utan att någonsin gett någonting tillbaka till sina ägare, och dessa förhoppningsbolag har ofta flera saker gemensamt. Bland dessa varningstecken, kan nämnas:

• De verkar ofta inom en genre som är "nymodig"/modern (ex.v. forskning eller ny teknik).
• De har aldrig producerat vinstpengar.
• De har en tvivelaktig ledning som hellre snackar visioner än siffror.

Typexemplet på ett sådant företag är Morphic, ett totalt ofokuserat "cleantech"-"bolag" (jag sätter citationstecken om 'cleantech' då jag anser att företaget mer verkar vilja ge sken av att vara cleantech än att faktiskt vara det, och även runt 'bolag' då jag mer tycker att företaget är ett pyramidspel än en riktig bolagsverksamhet). Bolaget har under de senaste åren hunnit med att snacka sig mycket varma om framtiden, och om hur de kommer att förändra världen med sin teknologi och sitt miljötänk. De har även hunnit med något tiotal nyemissioner (antalet är egentligen oväsentligt, omfattningen är det intressanta), men har inte för den sakens skull lyckats producera någonting av det de har lovat. Företag av denna typ är förenat med stora risker av permanent förlust av kapital för dig som investerare, och ifall vi går tillbaka till de två investeringsreglerna, kan vi då påminna oss själva om att vi skall hålla oss borta från denna typ av sanslösa spekulationer.

Aningen brist på fokus i detta mitt inlägg, jag hoppas att det klarar sig i vilket fall.

Mvh David

Århundratets börsår för mig?

Ja, året har sannerligen inte varit särskilt friskt. Det är lite svårt att räkna på hur väl jag egentligen ligger till, men i runda slängar är jag upp 160% för året. Avanza har varit den mest bidragande aktien i och med att jag har ökat kraftigt där, samtidigt som även Nobia, SHB, HQ och egentligen alla andra innehav har hjälpt till rätt kraftigt.

Min portfölj är även den något uppdaterad i dagsläget. Efter noggrann utvärdering har jag faktiskt sålt mina HQ-aktier så sent som i förra veckan. Jag kan även konstatera att jag inte är helt nöjd över de analyser jag tidigare har presterat avseende bolaget - utan jag kan nog tycka att jag har bedömt bolaget lite för mycket sken av vad konsensusvärderingar legat i övrigt för den typen av bolag. Jag tror inte alls att HQ går en mörk framtid till mötes, men jag upplever en kraftigt ökad konkurrens och prispress samt även ökat medvetande inom just private-banking-området, vilket gör att de på sikt kan få svårt att nå upp till historiska marginaler. I sken av detta ser inte caset tillräckligt bra ut. HQ är faktiskt det bolag jag har haft längst i portföljen och därefter sålt, vilket föranleder att jag kommer få betala en del skatt för den kraftiga värdeökning de medfört.

Jag har även investerat rätt kraftigt i Castellum under hösten. Min GAV ligger någonstans under 50 SEK, och jag kan väl konstatera att jag har haft turen på min sida även där och mycket snabbt fått erfara en snabb och kraftig uppvärdering. Jag bedömer fortfarande priset som attraktivt dock.

Anledningarna till min inaktivitet har varit många, men mynnar naturligtvis ut i min olust att blogga. Vi får se om det blir bättre en tid framöver nu. Jag känner att jag har en del att skriva om: förhoppningsvis kan jag producera något inom närtid som handlar om att det faktiskt går att hitta KATASTROFBOLAG på alla marknader, oavsett hur undervärderade eller övervärderade marknaden är som helhet. Mitt absoluta hatobjekt morphic har inte konkat än, men vi får se hur lång tid det tar.

Mvh David