Uppföljningsinlägg från tidigare idag. Jag skall nedan gå igenom varför det i mina ögon är helt klart överlägset att månadsspara ifall man som defensiv investerare på bästa sätt vill minimera risker över en längre sparhorisont på över 10 år.
Ifall du investerade 12 000$ på New York-börsen 1929, samma dag som aktiekurserna toppade, rasade börsen med totalt 89% innan den återhämtade sig nästan 25 år senare.
Ifall du hade satt in 12 000$ i början av 1929, och sedan låtit pengarna vara där i 10 år, hade pengarna minskat till 7 223$ i värde. En anselig nedgång som säkerligen kan skrämma de flesta sparare från att vilja ta risker via direktexponering i aktiemarknaden.
Om du istället hade satt in 100$ i början av 1929, och därefter månadssparat 100$ per månad i exakt 10 år, så hade dina pengar istället vuxit till 15 571$! Och detta trots att du varit med, och genomgått den värsta finanskraschen i mannaminne!
Att kapitalskydda sina besparingar genom olika former av aktieindexobligationer, när sparandet sker på mycket lång sikt, är alltså ett säkerhetstänkande som i mina ögon är klart överdrivet. Det är lite som att binda ett snöre runt fotleden i ena änden, och runt sitt hus i andra änden, varje gång man planerar att ta en promenad med hunden - ifall man mot förmodan skulle bli förvirrad och inte hitta hem.
Med andra ord. Om du börjar ett månadssparande i en indexfond med bra diversifiering, och behåller detta sparsätt i 20 år (exempelvis vid sparande till barn), och inte har fått se dina pengar växa totalt sätt under dessa 20 år, så har du med all sannolikhet varit med om den värsta ekonomiska krisen, alla kategorier, i mänsklighetens historia. Jag skulle definitivt vara beredd att ta denna minimala risk, om det innebär att jag med en väldigt stor sannolikhet skulle ge mitt barn en bättre grundplåt vid köpet av sin första bostadsrätt.
Mvh David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar