När jag jobbade inom analytikerkåren innan, hände det stundtals att jag blev tillfrågad av någon annan människa om hur jag såg på en specifik aktie eller börsen överlag. Mitt svar var nästan alltid någon form av "jag vet inte", fast i en ton som ändå ville ge sken av att försöka hjälpa personen i fråga. Faktum kvarstår dock: frågar någon dig en fråga om något som du specifikt förväntas veta, blir personen i fråga ofta besviken om du inte har något bra att säga.
Problemet med stora delar av analytikerkåren där ute är inte att de är inkompetenta, korkade, eller saknar utbildning. Den gemensamma nämnaren är snarare i stor grad kompetens, intelligens och gedigen utbildning. Problemet med analytiker är att de dels förväntas veta saker som de inte har koncentrerat sig på, och dels att de förväntas ha en bestämd uppfattning om de saker de har undersökt. Detta förefaller trots allt vara rätt naturligt, då vi människor förväntar oss att yrkesmänniskor skall vara väl bevandrade och bestämda i de ämnen de jobbar inom. På samma sätt som en rörmockare förväntas kunna göra en precis bedömning av ett hus rörkvalitet, förväntas en aktieanalytiker ha en bestämd uppfattning om en given akties värde.
När det gäller aktier är det dock inte svart och vitt som gäller. Ifall jag undersöker en aktie på Stockholmsbörsen, är min vanligaste uppfattning varken köp eller sälj, utan snarare något där mittemellan. Jag kommer efter en kort granskning helt enkelt fram till att jag inte har någon särskild anledning att granska bolaget mer - då bolaget i fråga inte bedömts vara tillräckligt intressant. För att överhuvudtaget kunna känna till sina innehav och sina potentiella innehav väl, är det viktigt att tidigt kunna sortera ut vad som är intressant och ointressant. De absolut flesta aktier är för mig sådana fall, med exempel som Hufvudstaden till exempel. Jag har ingenting specifikt emot bolaget, och jag älskar Lundberg, men jag kan inte efter en kort granskning riktigt se vad som skulle kunna göra att jag blir övervägande positiv eller negativ till aktien. Listan kan göras lång, men jag hoppas att ni förstår vad jag försöker peka på här.
Det fina med att investera är att vi kan välja våra fighter. Ifall vi ser en aktie, och har ett pris, kan vi sedan välja att köpa, sälja, eller helt enkelt gå och lägga oss igen. Den mesta tid vi spenderar framför aktiekurserna spenderar vi inte genom att köpa eller sälja, utan snarare att bevaka. Det finns ingen som tvingar oss att köpa eller sälja, oavsett om börsen är i panik eller är upphaussad. Citatet nedan, av världens främsta investerare, säger väldigt mycket om naturen i investeringar.
"I call investing the greatest business in the world because you never have to swing. You stand at the plate, the pitcher throws you General Motors at 47! U.S. Steel at 39! and nobody calls a strike on you. There's no penalty except opportunity lost. All day you wait for the pitch you like; then when the fielders are asleep, you step up and hit it." - Warren Buffet
Att säga "jag vet inte", är den vanligaste bedömning vi fattar på aktiemarknaden. Att säga "jag vet inte", tyder på att man håller sitt ego i schack, vilket är en av de absolut viktigaste sakerna när vi håller på med aktier, för att uppnå långsiktiga resultat. Att hålla koll på sitt ego är mycket svårt, men att göra sig indifferent till kurssvängningar är ett steg i rätt riktning. Ifall jag kollar på mina aktier, ser att de gått upp i pris, och sedan känner mig glad eller duktig innebär detta att jag fortfarande har kvar ego i mina investeringar. Det är helt naturligt, men tyvärr inte önskvärt. Det är först när vi kan skilja oss från våra aktier, som vi kan uppnå den klaraste tankeförmågan. Ett steg i rätt riktning är att sluta kolla på aktiekursena var tredje minut.
Mvh David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar